Den försvunne

I våras läste (och skrev) jag om en bok av Jesper Huor - Sista resan till Pnohm Penh. Min ungdoms tv-nyheter fick ny innebörd i och med denna biografi och intresset för att veta mer blev inte mindre.Möjligheten gavs på nytt med Kim Echlins roman Den försvunne, som kom ut tidigare i år.

Den försvunne är en drabbande berättelse om två unga människor, deras oerhört starka kärlek och ett land i förödelse. Anne är en ung gymnasist i Montreal som en kväll på en nattklubb får syn på Serey - en musiker i exil. Serey är kambodjan och ganska många år äldre än Anne. Annes far gläds inte men relationen växer sig stark. Så en dag öppnas Kambodjas gränser och Serey väljer att resa tillbaka - för honom finns inget val, hela hans familj är kvar och han måste få veta.

Det går tio år, Anne träffar andra män, men kan inte glömma Serey. När hon en kväll i ett nyhetsinslag från Kambodja tycker sig skymta Serey lämnar hon allt och reser till Kambodja för att finna honom. Och, hennes ihärdighet leder henne till Serey. Vad Anne inte vet är att han arbetar för oppositionen som hinner i fatt honom. Serey blir en av alla försvunna. Även dennna gång vägrar Anne acceptera hans försvinnande och hon lyckas åter finna honom, en scen som lämnar spår i läsarens minne.

Enbart själva kärlekshistorien är stark nog för en roman. Placerad med Kambodjas historia som fond blir Den försvunne en mycket läsvärd berättelse som rekommenderas.

Sfinx

Jag tyckte så mycket om hennes förra bok "Vinterträdgården". Givetvis såg jag därför fram emot att få läsa Christine Falkenlands nya bok Sfinx. Men tyvärr, jag tyckte inte alls om den.

Sfinx utgörs av en samling brev berättelsens huvuperson skriver till sin exmake Felix nya fru Claire.

Det är inte så att paret precis skilt sig, nej separationen har varit ett faktum länge och berättaren har hunnit med fler relationer efter Felix, hon har också fått en dotter som ska bli den hon lever igenom.

Men på något sätt smyger sig avundsjukan/svartsjukan in i hennes liv, inte direkt men allt eftersom hennes och Fleix liv tar sig så olika vägar. Claire och Felix uppnår det hon själv aldrig nått - hus och hem, en son (som Felix en gång förvägrat vår berättare), kärlek, status, kanske till och med lycka... Berättaren rids av avund och i stället för att försöka skapa sig en egen dräglig tillvaroa med sin dotter, lägger hon all tid på att spionera och tråna efter Felix och Claires liv. Sinnesjukt. Jag blir mest irriterad när jag läser- kan ingen skaka om henne, få henne att söka hjälp? Det är sjukligt, det hon håller på med, det vet hon, den insikten har hon trots allt. Att hon är den som en gång i tiden fick dra upp Felix ursäktar fungerar inte som ursäkt för avunden. Och förstås är det detta Falkenland vill visa på men man kan ha olika förståelse för situationen.

Vem är jag att kasta första stenen.?

: DN

Belägring

Den här boken tog andan ur mig från första rad. Berättelsen består av drygt 200 sidor fördelat på tre monologer. Inte ett enda kapitel, inte ett enda nytt stycke, inte en enda avkortad rad. Bara ord, ord, ord - du hinner inte andas, du får ingen luft! Textlayouten i Belägring av Hassan Loo Sattarvandi förstärket i allra högsta grad den ångest berättelsens huvuperson rids av - drabbande och snyggt grepp i en alldeles förfärlig historia!

Huvudperson i berättelsen är en ung kille, femtonårige Caspian. Vi möter honom sittandes i sitt rum. Det är sen natt, Caspian pratar med någon i telefon, han blöder, paniken är i princip total och vi fattar att det inträffat en katastrof. Under samtalet med en "någon" - vem får vi aldrig veta - i andra änden, rullas dagen upp, en enda dag i Caspians liv som kunde blivit annorlunda om han, som han själv säger, inte gått iväg den dagen. Det är ingen stark och trygg kille det handlar om, det är en osäker kille med en frånvarande far och en psyksjuk mor, kompisar lika otrygga som han själv där han kan känna gemenskap, men även gäng där det gäller att hävda sig för överlevnad. Caspian vill framåt - han vill komma vidare, från nian till gymnasiet. Lärarna ser, de gör alla sina försök att nå honom och Caspian brottas mellan tron på vad de ser och säger och jantelagen - vem tror du att du är? Jante vinner över Caspian, men den förnedringen slipper Caspian visa kompisarna - han utför sin bragd men med fatala konsekvenser för omgivningen och honom själv.

Belägring är en bok om att vara ung, skriven för vuxna som alla vuxna borde läsa. Det är en bok om högstadietid, mobbing, makt, macho, osäkerhet, hävdelsebehov, rädsla och jag tänker - är det så här fortfarande? Det borde få finnas "ett annat sätt att vara ung"!