Jag är Zlatan

Nä, jag tycker inte det är en bra bok. Däremot tycker jag författaren David Lagercrantz har gjort ett bra jobb med intervjutexterna i Jag är Zlatan - det ska absolut sägas. Och jag gillar att få en bild av vem Zlatan är eller tycker sig vara. Zlatan som barn och ung och den miljö han vuxit upp med är igenkänningsbar. Från min tid i liknande bostadsområden har jag mött rätt många barn med liknande bakgrunder och det är trist att så många har det så illa och Zlatans uppväxt väcker absolut och helt rätt sympati. Men en sak förundrar mig trots allt - hans oförmåga att se sig själv med andras ögon. Han verkar inte förstå att lärare sliter sitt hår, att folk blir förbannade när han själ cyklar. I hög grad förklarar han sitt beteende med trasig uppväxt och kulturella skillnader - that's it liksom, inte direkt den ödmjuka typen. Men visst - en kampvilja har han och den ska han ha cred för. Hans fotboll kan jag inte uttala mig om, jag är ingen fotbollsfantast.

Ingrid Elam blev i Kulturnyheterna ombedd att recensera boken som litterärt objekt. Hon uttryckte sig tämligen diplomatiskt. Hon sa däremot en sak, på frågan om texten speglar samhället, som gav mig en tankeställare. Klubbars ovilja att acceptera Zlatan rakt av som den lirare och personlighet han är, kan översättas till samhället och synen på invandrare: "Du är välkommen om du är och gör som vi". Fortfarande...

Individ kontra kollektiv, kulturella skillnader, svåra frågor men intressanta.

Belägring

Den här boken tog andan ur mig från första rad. Berättelsen består av drygt 200 sidor fördelat på tre monologer. Inte ett enda kapitel, inte ett enda nytt stycke, inte en enda avkortad rad. Bara ord, ord, ord - du hinner inte andas, du får ingen luft! Textlayouten i Belägring av Hassan Loo Sattarvandi förstärket i allra högsta grad den ångest berättelsens huvuperson rids av - drabbande och snyggt grepp i en alldeles förfärlig historia!

Huvudperson i berättelsen är en ung kille, femtonårige Caspian. Vi möter honom sittandes i sitt rum. Det är sen natt, Caspian pratar med någon i telefon, han blöder, paniken är i princip total och vi fattar att det inträffat en katastrof. Under samtalet med en "någon" - vem får vi aldrig veta - i andra änden, rullas dagen upp, en enda dag i Caspians liv som kunde blivit annorlunda om han, som han själv säger, inte gått iväg den dagen. Det är ingen stark och trygg kille det handlar om, det är en osäker kille med en frånvarande far och en psyksjuk mor, kompisar lika otrygga som han själv där han kan känna gemenskap, men även gäng där det gäller att hävda sig för överlevnad. Caspian vill framåt - han vill komma vidare, från nian till gymnasiet. Lärarna ser, de gör alla sina försök att nå honom och Caspian brottas mellan tron på vad de ser och säger och jantelagen - vem tror du att du är? Jante vinner över Caspian, men den förnedringen slipper Caspian visa kompisarna - han utför sin bragd men med fatala konsekvenser för omgivningen och honom själv.

Belägring är en bok om att vara ung, skriven för vuxna som alla vuxna borde läsa. Det är en bok om högstadietid, mobbing, makt, macho, osäkerhet, hävdelsebehov, rädsla och jag tänker - är det så här fortfarande? Det borde få finnas "ett annat sätt att vara ung"!

The Help (Niceville)

När jag var som mest betagen av Dödssynden fick min kollega på jobbet ett boktips av en besökare - hon bara måste läsa Niceville. Den skulle vara bara så bra och enligt förlagstexten till och med utklassa min Dödssynden. Givetvis gick jag inte på det, men blev så klart nyfiken. Slog två flugor i en smäll och lånade hem Niceville på engelska (behöver träna) - The help av Kathryn Stockett.

Berättelsen utspelar sig i amerikanska södern i början av 60-talet. Rosa Parks har redan satt sig i bussen avsedd för "whites only", men i Mississippi regerar rasismen fortfarande. Vi möter tre kvinnor - två svarta hembiträden och en ung, vit farmarflicka - Skeeter som alla bor i samma område. Skeeter känner vagt till de andra två - de arbetar för hennes vänninor. Efter avslutade collegestudier flyttar Skeeter hem till gården igen och stöter på de gamla fördomarna. Men, något i henne har börjat förändras och på väg i sin egen frigörelse och mognad får hon också syn på förtryck och orättvisor. De tre kvinnorna kommer att ta hjälp av varandra och en vänskap utvecklas tvärs över alla barriärer.

Den är genialt skriven på så sätt att jag som läsare precis som Skeeter i början inte fattar allvaret, vilka konskekvenser deras vänskap kan få för de färgade hembiträdena. Att som färgad bli sedd med en vit kvinna kunde vara lika med döden - lynchning. Det fattar inte Skeeter förrän långt in i deras bekantskap. Jag var lika aningslös som Skeeter. Snyggt grepp eller bara en aningslös läsare?

Det är en helt underbar bok - en riktig bladvändare med lite feel-goodstuk trots det allvarliga ämnet. Nej, den slår inte Dödssynden, de två går inte att jämföra. Samma ämne men olika tid och helt olika berättelser. Toppenläsning på var sina sätt. Rekommenderas varmt!

Svenska för idioter

Eftersom jag aldrig läst något av av Mats Wahl, vilket inte alls känns bra, tog jag med mig Svenska för idioter hem över helgen. Efter halva boken kom jag på att jag visst läst författaren, kände igen berättarstil och tema - trasig pojke, föräldrar som sviker och vuxna som inte är vuxna.

Henke har börjat första ring - individuella programmet. Det är en kaotisk grupp även om de inte är så många. Klassföreståndaren är nyutexaminerad och full av engagemang. Hon ifrågasätts givetvis direkt men lyckas ändå få gruppen att gå med på att de tillsammans ska skriva en bok. Titeln blir klasskompisen Emmas förslag: Svenska för idioter, en titel som studierektorn sätter stopp för så den boken blir aldrig skriven av klassen, däremot av Henke och det är genom hans skrivande som läsaren får ta del av vad som sänkt Henke.

Henke lever med sin mamma, som ligger i sängen hela dagarna och röker och inget orkar ta sig för. Varför förstår vi efter ett tag - lillasyster Annie drunknade tre år tidigare. Efter den händelsen spårade Henke och hans mamma ur, var och en på sitt sätt, och nu är IV det enda program han kommer in på - han tillhör förlorarna i samhället, allt enligt gruppen själv. Henkes styvfar bor inte längre hos dem och han ska dessutom in på några månader. Henkes riktiga pappa har han aldrig träffat, så när denne en dag plötsligt dyker upp för att träffa sin son blir Henke urförbannad.

Henke vill inte se sig själv som förlorad, han kämpar med sin självbild och utmanar kompisarna. En händelse i matsalen leder till att Henke ställer upp i stadens buggtävling med skolans smartaste tjej - Elin på Natur. Han blir förälskad - oundvikligt. Kompisarna hånar honom - han fattar väl att en tjej från Natur aldrig skulle kunna nedlåta sig till att bli ihop med en från IV.

Den skolvärld som skildras är hård och brutal med killgäng som hotar och dominerar och den inspark som skildras är en katastrof inte minst för alla tjejer. Boken innehåller många intriger som inte går att redogöra för här. Det är en mörk berättelse men med ljusglimtar - fröken Johanna som vägar se klassen som förlorad och som faktiskt får några att fundera och Henkes mamma som lyckas komma på benen och öppna kiosken. Men det är mörkt - jantelagen styr ungdomarnas liv hur mycket Johanna än vill få dem att tro på sig själva och jobba mot denna förlamande lag. Jag lämnar berättelsen tyngd, de sista kapitlen är brutala och "skomakare bli vid din läst" råder. Trösten blir Henkes väg framåt. Jag skulle vilja veta hur det gick för dem alla - Kosken, Dragan, Saida...

Torsdagsbarn

Australiensisk landsbygd, 30-tal, fattigdom och en familj som kämpar mot omständigheter:

I Sonya Hartnetts Torsdagsbarn möter vi den 6-åriga flickan Harper Flute, som lever med sina föräldrar och syskon i ett fallfärdigt ruckel någonstans på den australiensiska landsbygden. Det är 30-tal, depression och mellankrigstid. Pappa har deltagit i 1-a världskriget, lyckats överleva men är märkt för livet. Pengar finns det inga, men när vi möter familjen finns en kärlek dem emellan trots alla umbäranden. En kärlek som dock sätts på hårda prov genom berättelsen och när pappan tar till flaskan rämnar nästan tillvaron totalt.

Vi möter Harper och hennes syskon samma dag som familjens yngste föds. Harper är barnvakt men glömmer att hålla Tin under uppsikt och den översvämmande floden får drar med sig lillebror. Tim räddas mirakulöst av en luftficka under en trädrot vid flodbanken. Kanske är det upplevelsen i kombination med att ha tvingats lämna sin mammas närhet till förmån för den nyfödde, som får pojken att ta sin tillflykt till ett liv under jord - bli en "grävare". Tin börjar gräva tunnlar, i början under huset men allteftersom åren går längre och längre bort. "Låt honom hållas" menar både mamman och pappan trots alla varningens ord. De hyser tilltro till sin lille pojke. Tin kommer att stanna under jord hela sin uppväxt och blir till sist förvildad. Ändå står han hela tiden i kontakt med sina syskon och det blir Tin som räddar äldsta systern undan en katastrof. Det blir också Tin som till sist förmår ge familjen ett drägligt liv.

Torsdagsbarn är en mörk bok men en flödande berättelse som gör den härlig att läsa. Berättelsens budskap? Inte helt tydligt vilket känns skönt. Jag tänker att föräldrarnas tillit, tillåtelse att låta Tin att stanna där han trivs - under mark, kan vara en fin bild av att respektera barnets behov och vilja. Men han stängs också ute från all gemenskap och blir allt mindre människa och alltmer vilddjur - ett sätt för Tin att överleva en omänsklig tillvaro som inget barn borde behöva ta till.

Skjut apelsinen

Ogräset frodas i min trädgård, för jag läser böcker! I den litterära trädgården har jag de senaste veckorna stött på ovanligt lite ogräs - berättelse efter berättelse slår ut i blom - kanske inte alltid en vacker blomma, men en färgstark en.

En alldeles underbar bok är Mikael Niemis Skjut apelsinen! När jag läser den, inser jag att Niemi har full koll på killar i övre tonåren, han känner min son bättre än jag själv gör.

Berättelsen handlar om att vara ung och osäker - att känna sig som en grå liten mus. Men att inte acceptera detta - att bestämma sig för att det är man själv som avgör om man ska förbli denna gråa mus eller börja ta plats bland människor man inte alltid gillar och som man även kan vara rädd för. Berättelsen handlar (förstås) om den där tonårsförälskelsen på håll i skolans snyggaste tjej och hur pinsamt det blir när hela skolan får ta del av nederlaget. Den handlar om den nitiske svenskläraren som vill få alla att gilla Strindberg. Och den handlar om mycket mer... Inget nytt under solen med dessa trådar, men sättet boken är skriven på! Den är bisarr, smart och dråplig. Den är allvarsam, ömsint och äcklig. Dessutom är den ruskigt aktuell.

Förvandlingen från en grå mus till en synlig ung man går bland annat via morsans fula städrock från 70-talet och en inkletad, dagbeständig snorkkråka på kinden plus flera andra handlingar som väcker uppmärksamhet, äckel och vrede hos "skitarna" - de elever som har rika föräldrar och som sätter normerna för vem som ska ha vilken plats i hierarkin.

Jag kan inte skriva denna bok rättvisa, den måste läsas! Sätt den i händerna på alla från tonår och uppåt, men framför allt till våra äldra tonårskillar, som inte är så där helt säkra på tillvaron. De kommer att känna igen sig, få sig några härliga skratt, sätta i halsen på slutet men inse att de inte är så ensamma som de kanske ibland tror. Jag ska köpa den till min son - jag vet precis (jag känner honom i alla fall lite) när i boken han kommer att ge upp ett härligt garv!

Decembergatans hungriga andar

Som att få en knytnäve i magen …
…så känns det att läsa ungdomsboken Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo.
Det här är berättelsen om Jenny, Jenny Stefansson som på sommarlovet mellan 7-an och 8-an bestämmer sig för att bli s m a l. Jenny är tjejen som ingen egentligen vill vara med. De tjejkompisar som trots allt finns blir ihop med killar. Killarna ser förstås inte alls åt Jenny. Varför skulle de göra det? Vilken kille vill vara ihop med en fläskig tonåring som ser ut som en gris? Egentligen vill inte mamma och pappa heller att Jenny ska finnas, det bara vet hon. För Jenny finns den här sommaren bara en tanke. Om hon blir smal, riktigt smal, då blir hon snygg och då får hon vara med bland dem som räknas. Hon har sommarlovet på sig…

Jenny tillbringar några veckor av sommaren hos sin vuxna syster Mathilde i Stockholm. Mathilde och hennes man Ehrnst bor i en fashionabel lägenhet i innersta’n. De har en dotter som Jenny ska passa några veckor. Mathilde har allt det som Jenny saknar. Systern är smal, snygg, sportig och gift med en framgångsrik, förmögen man. Jämfört med Mathilde är Jenny ingenting – hon är bara klumpig, ful och fet. Det är nu Jenny bestämmer sig, hon gör upp sin Superdietplan, som i princip består av ingen mat alls. För att Mathilde och Ehrnst inte ska märka något, äter Jenny den mat som serveras men går sedan på toaletten och spyr upp alltihop igen. När hon väl har börjat göra så här, kan hon inte sluta och sprayflaskan med tallbarrsdoft på toaletten döljer spylukten.

Ett bråk mellan Jenny och Mathilde leder till att Jenny åker hem igen, tidigare än beräknat. På tåget möter hon Betty. De känner omedelbart igen varandra, inte bara för att de bor grannar, de rids av samma mani – att bli smal eller i Bettys fall, förbli smal. I Betty finner Jenny sin första riktiga vän, men det är en ödesdiger vänskap. Jenny ser väldigt mycket upp till Betty, som dessutom är fyra år äldre. Bettys livsstil driver såväl Betty som Jenny till livets rand.

Runt Jenny finns mamma och pappa som älskar sin dotter. Först märker de inte vad som håller på att hända, eftersom Jenny av gammal vana klär sig i många lager bylsiga kläder för att dölja sin ”fetma”. När pappa ger sin dotter en födelsedagskram blir han förskräckt. Men Jenny har en smart förklaring till sina tappade kilon och föräldrarna backar. De intalar sig att förändringen är fullt normal, vikten kan röra sig upp och ner i tonåren. Inom sig sörjer Jenny att föräldrarna, som hon älskar tillbaka, inte står på och kräver en förklaring till vad som håller på att hända.

Det finns en kompis som inte viker med en gång och det är Charlie. Hon försöker bry sig men ju mer Jenny tappar i vikt, ju smalare Jenny blir, desto mer påverkas hennes humör. Jenny blir aggressiv, och Charlie ger upp Jenny. När Betty försvinner bort är Jenny djupt inne i sin anorexia och ännu mer ensam än någonsin förut.

Decembergatans hungriga andar har många likheter med en annan bra, men tung bok: I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Jag gillar verkligen Decembergatan... trots att den var hemsk att läsa, från första till sista sidan . En skildring av ett så destruktivt beteende tror jag aldrig jag stött på. Detta är en bok även alla vuxna borde läsa. Berättelsen öppnar verkligen ögonen för hur hårt ett tonårsliv kan vara och vilken fruktansvärd sjukdom Arnorexia är. Varenda en av oss som ens bara anar att någon är på väg in i den sjukdomen/det beteendet är skyldig att slå larm!

Vampyrer X 3

Det började med Dracula av Bram Stoker- den ska man bara ha läst, helst också ha sett filmen, tillhör allmänbildningen helt enkelt. Tur att min kollega föreslog den till bokcirkeln. Gillade absolut inledningen, häftiga miljöskildringar, men tyckte den blev lite långrandig och slutet lite väl abrupt! Efter denna ganska omfattande dagbok från de inblandade, tog de bara livet av honom - shops och så var det slut... Filmen visade sig finnas hemma, en av varianterna. Den skilde sig en del från boken, jag blev inte direkt fascinerad men kul att ha sett den i alla fall. Därefter blev jag ju nyfiken på lite modernare vampyrskrifter, så då tog jag mig an Låt den rätte komma in + filmen. Det var ett nytt drag i bokcirkeln - läs en bok, se filmatiseringen och jämför. Och som sagt, han har ju talats om en del, Johan Ajvide Lindqvist. Jag såg filmen redan i halvlek, varför förstår du nog. Men ändå var boken bättre än filmen - för många händelser saknades i filmen, inte minst huvudpersonens svåra situation.

Tredje försöket var en ungdomsbok - jag var nyfiken på hysterin runt Bella och Edward, Twilight-serien av Stephanie Meyer. Nu ska jag vara positiv: jag förstår p r e c i s varför böckerna blivit så populära bland tonårstjejer! Den är sinnlig - vilken lång väntan på första kyssen och vägen dit! Och stilig är han och farlig, aggressiv men öm :) Men sedan mot slutet blir det för mycket vampyr och den tappar lite av sin dragningskraft, men inte mer än att jag ändå blir lite nyfiken på hur de löst transponeringen till filmduken. DVD-n släpps i dagarna:).

Summan av kardemumman blir att jag nu avverkat vad jag anser mig behöva för tillfället inom denna genre. Känns rätt OK...

Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian

Vattenskalle, tio fler tänder än vad som är normalt, närsynt och långsynt på samma gång, lång och mager men med händer och fötter som dasslock, stamning, läspning = miffo?!

Ja, så här beskriver huvudpersonen Junior sig själv i den delvis självupplevda berättelsen Den absolut sanna historien om mitt liv som halvtidsindian av Sherman Alexey. Juniors alla handikapp gör att han har det minst sagt tufft i skolan, men han har åtminstone en kompis i Rowdy. Junior är Spokaneindian och lever med sin familj - mamma, pappa, storasyster och mormor - i ett indianreservat någonstans i Nordamerika. Livet i reservatet är tufft med hög arbetslöshet och mycket droger och indianerna står inte högt i kurs hos myndigheter och hos en stor del av den vita befolkningen. När Junior en dag i skolan får en lärobok i geometri, som hans mamma haft 30 år tidigare, blir han förbaskad och slänger boken i ansiktet på läraren. Nå'n måtta på diskriminering får det vara! Detta blir upptakten till Juniors nya liv utanför reservatet. Läraren tycker nämligen att Junior är begåvad och bör byta skola för att lyckas ta sig från reservatet och få en hyfsad framtid. Junior börjar i en "vit" skola och byter samtidigt till sitt andra namn, Arnold. Det blir en tuff tid. Junior-Arnold blir nu indian på "halvtid" och förlorar därmed sin ende vän Rowdy som tycker att Junior sviker. Samtidigt får Junior kämpa hårt för att bli accepterad i den nya skolan.

Denna bok är både rolig och sorglig och bygger på författarens egen uppväxt som just Spokaneindian. Den är skriven med mycket humor, men samtidigt skildrar den en hård verklighet och det är lätt att bli upprörd över livet i "rezzet" och de orättvisor berättelsen lyfter fram. Boken är rätt lätt att läsa och innehåller många bilder. Du kan läsa om författaren här.

Min typ brorsa

Nina, 16 år, bor med sin mamma Marie i Umeå. Mamma har genom en Internet-dejt träffat Tomas och blivit förälskad "på riktigt". Tomas, som bor med sina två söner Wille och Daniel i Luleå flyttar tillsammans med dem ner till Marie och Nina. Hela "nya" familjen flyttar till en gemensam lägenhet. Efter att ha levt ensam med mamma under många år, får Nina plötsligt två bröder - helt OK tycker hon.

Men det är inte helt enkelt att plötsligt leva familjeliv med två bröder som är i samma ålder och som man faktiskt kan bli kär i. Nina blir det - inte direkt, men efter några månader förstår hon att hon faktiskt är förälskad i ett av sina nya syskon. Hur ska Nina hantera detta? Inte får man bli kär i sin "låtsasbror"? Eller får man?

Min typ brorsa av Johanna Lindbäck är en vardagsnära bok om kärlek och vänskap och om balansen däremellan.

Angel - hunden som kom tillbaka

Angel - Hunden som kom tillbaka är skriven av Gull Åkerblom. Denna bok står mest inne på hyllan i biblioteket. Det är en smal bok - 60 sidor allt som allt. Men en bra bok - absolut värd att rekommenderas.

Sebastian har flyttat med sin mamma till ett litet torp i skogen sedan några år tillbaka. Anledningen är en nu frånvarande pappa som mår mycket dåligt. Som tur är har Sebastian en bra kompis, Matte och en flicka - Magda (som är syster till Matte) som han älskar. Både Sebastian och Magda har upplevt tunga saker, men Magda blir den som hjälper Sebastian genom det hemska. Hon ger honom en skrivbok att skriva av sig i. Men - allra viktigast för hela handlingen är ändå Angel, Sebastians älskade hund, som inte längre finns i livet, i alla fall inte kroppen. Men hur är det med själen - kan den leva vidare?

Boken är klassicficerad som Hcg (9-13 år). Jag rekommenderar den hellre åt yngre tonåringar.

Finns boken på biblioteket?

Läs om författaren på Barnens bibliotek!