"En kveld i mars glir snöen over i regn, og fonnene siger sammen. En formiddag i april er det knopper på traerne, og i gresset på bakken, et skjaer av grönt i det gule. Påskeliljer dukker opp, hvitveiser och blåveiser. Så står plutselig den varme luften som söyler mellom trarene i skråningene. I solhellingene er bladene utsprungne, her og der mellom dem blomstrer kirsebaertraerne. Er man seksten år da, gjör alt dette intrykk, setter alt dette spor, for det er den förste våren man vet at det er vår, med alle sanser vet at det er vår, og det er den siste, for mot den förste våren blekner alle de kommende." (s.165f)
Min kamp av Karl Ove Knausgård griper tag om mig fullständigt och jag vet inte om jag vågar läsa de övriga delarna? Går det att skriva lika tätt och känsloladdat i ytterligare fem böcker?
Inser att jag måste få veta, men först måste jag vila lite från alla känslor berättelsen väcker. Läs gärna DN-s recensioner, en av Ola Larsmo och en av Malin Ullgren.
torsdag 24 februari 2011
tisdag 1 februari 2011
Bockfesten
För några veckor sedan läste jag Bockfesten av Mario Vargas Llosa, 2010 års nobelpristagare. Peter Englund rekommenderar denna berättelse som ingång till Llosas författarskap om vi inte läst något av honom tidigare. Det hade inte jag, så Bockfesten fick bli mitt hårda paket under granen. Det var ett innehållsrikt paket!
Romanen beskriver Dominikanska republikens diktator Trujillos sista dagar vid makten i början av 60-talet. Llosa ger oss en lektion i diktaturens tyranni. Vi kommer den obehaglige Trujillo tätt inpå livet, vi lär känna de som beslutat sig för att röja diktatorn ur vägen, vi får veta varför de fattar detta beslut och vi kan utan tvekan sympatisera med dem! Berättelsen sätter Dominikanska republiken på kartan och ger oss en bra lektion i nutidshistoria.
I början av boken kollade jag upp personerna i intrigen - var det på "sanning" eller? Det var det - fakta och fikition i ett - det gillar jag! Berättelsens parallellhandling utspelas i nutid. Urania, dotter till presidentens närmaste man, Augusto Cabral, har i tonåren svikits grymt av sin far, något hon aldrig förlåtit honom. Hon flyr till USA och återvänder tjugo-trettio år senare finnandes sin far i livet, rullstolsbunden och oförmögen att tala efter ett slaganfall. Uranias historia rullas upp parallellt med landets.
Att läsaren redan från början anar vad sveket handlar om och att Trujillo ska mördas gör inte romanen sämre, den blir faktiskt bara bättre och bättre ju längre jag läser. Det är snyggt!
När jag hör och ser om utvecklingen i framför allt Egypten slås jag av hur lika diktaturerna beskrivs, hur många gemensamma drag nutiden uppvisar med dåtiden: Diktatorn har suttit vid makten (direkt eller indirekt) i 30 år och landet är en viktig allierad för USA (Dominikanska rep. som motvikt till kommunismen, Egypten som motvikt till befarad islamism). Samma mekanismer verkar bland såväl förtryckare som förtryckta. Det gör bara Bockfesten ännu bättre
Romanen beskriver Dominikanska republikens diktator Trujillos sista dagar vid makten i början av 60-talet. Llosa ger oss en lektion i diktaturens tyranni. Vi kommer den obehaglige Trujillo tätt inpå livet, vi lär känna de som beslutat sig för att röja diktatorn ur vägen, vi får veta varför de fattar detta beslut och vi kan utan tvekan sympatisera med dem! Berättelsen sätter Dominikanska republiken på kartan och ger oss en bra lektion i nutidshistoria.
I början av boken kollade jag upp personerna i intrigen - var det på "sanning" eller? Det var det - fakta och fikition i ett - det gillar jag! Berättelsens parallellhandling utspelas i nutid. Urania, dotter till presidentens närmaste man, Augusto Cabral, har i tonåren svikits grymt av sin far, något hon aldrig förlåtit honom. Hon flyr till USA och återvänder tjugo-trettio år senare finnandes sin far i livet, rullstolsbunden och oförmögen att tala efter ett slaganfall. Uranias historia rullas upp parallellt med landets.
Att läsaren redan från början anar vad sveket handlar om och att Trujillo ska mördas gör inte romanen sämre, den blir faktiskt bara bättre och bättre ju längre jag läser. Det är snyggt!
När jag hör och ser om utvecklingen i framför allt Egypten slås jag av hur lika diktaturerna beskrivs, hur många gemensamma drag nutiden uppvisar med dåtiden: Diktatorn har suttit vid makten (direkt eller indirekt) i 30 år och landet är en viktig allierad för USA (Dominikanska rep. som motvikt till kommunismen, Egypten som motvikt till befarad islamism). Samma mekanismer verkar bland såväl förtryckare som förtryckta. Det gör bara Bockfesten ännu bättre
måndag 31 januari 2011
Oskuldens tid
Det är inte bara radion som har bokcirkel - i morgon är det dags för jobbcirkeln igen:) Denna gång har vi läst en roman av Edith Wharton: Oskuldens tid, en bok från 1920.
Detta var en underbar bok att läsa! Handlingen är förlagd till 1870-tal och platsen är New York och dess societet. Det är en berättelse om konvenanser, mod, ansvar och moral.
Newland Archer ska förlova sig med en vacker ung kvinna. Archer är i sinnet liberal - kvinnan bör vara lika fri som mannen. Men han sitter fast i sin tids och sin sociala plattforms syn på rätt och fel. Även om han vill något annat finns de osynliga reglerna: umågs med rätt folk, bär rätt handskar till fracken, hys rätt åsikt om den operaföreställning du bevistat och framför allt gift dig med rätt kvinna. Kvinnan ska vara dygdig. Ve den kvinna som förlupit sin man - hon drar hela släkten i smutsen. Givetvis kommer en sådan kvinna i Archers väg, förstås är hon vacker och förstås blir Archer förälskad i henne, grevinnan, kusin till hans trolovade. Det kunde varit lättare.
Skeendena har sina likheter med en av mina absoluta favoritfilmer: Broarna vid Madison County. Grundstoryn är densamma i båda: förälskelse, äktenskap, passion, otrohet, ansvar. I båda berättelserna är det kvinnorna som väljer att inte gå in i den nya relationen slår det mig nu. Sluten är också ganska lika, och jag gillar hur författarna löst det även om det känns sorgligt att passionerna inte bejakas fullt ut..
Men vänta nu - Madison County är nutid men lösningen densamma som för Archer och grevinnan. Handlar det mindre om konvenanser, mer om människans moral och ansvar?
Oskuldens tid belönades med Pulitzerpriset 1921 och blev film i början av 90-talet. Jag skulle gärna se den. Boken var lite omständlig att läsa med många beskrivningar som kräver ett lägre lästempo men som var njutbart när vanan infunnit sig. Det har varit fantastiskt roligt att blicka in i New Yorks societet som tydligen var så mycket mer full av konvenanser än Europas vid denna tid (?)
Detta var en underbar bok att läsa! Handlingen är förlagd till 1870-tal och platsen är New York och dess societet. Det är en berättelse om konvenanser, mod, ansvar och moral.
Newland Archer ska förlova sig med en vacker ung kvinna. Archer är i sinnet liberal - kvinnan bör vara lika fri som mannen. Men han sitter fast i sin tids och sin sociala plattforms syn på rätt och fel. Även om han vill något annat finns de osynliga reglerna: umågs med rätt folk, bär rätt handskar till fracken, hys rätt åsikt om den operaföreställning du bevistat och framför allt gift dig med rätt kvinna. Kvinnan ska vara dygdig. Ve den kvinna som förlupit sin man - hon drar hela släkten i smutsen. Givetvis kommer en sådan kvinna i Archers väg, förstås är hon vacker och förstås blir Archer förälskad i henne, grevinnan, kusin till hans trolovade. Det kunde varit lättare.
Skeendena har sina likheter med en av mina absoluta favoritfilmer: Broarna vid Madison County. Grundstoryn är densamma i båda: förälskelse, äktenskap, passion, otrohet, ansvar. I båda berättelserna är det kvinnorna som väljer att inte gå in i den nya relationen slår det mig nu. Sluten är också ganska lika, och jag gillar hur författarna löst det även om det känns sorgligt att passionerna inte bejakas fullt ut..
Men vänta nu - Madison County är nutid men lösningen densamma som för Archer och grevinnan. Handlar det mindre om konvenanser, mer om människans moral och ansvar?
Oskuldens tid belönades med Pulitzerpriset 1921 och blev film i början av 90-talet. Jag skulle gärna se den. Boken var lite omständlig att läsa med många beskrivningar som kräver ett lägre lästempo men som var njutbart när vanan infunnit sig. Det har varit fantastiskt roligt att blicka in i New Yorks societet som tydligen var så mycket mer full av konvenanser än Europas vid denna tid (?)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)