Sommaren -00 åkte min familj på bilsemester till ett av våra östra grannländer. Sommaren var en av de regniga svenska sådana och när våra barn, nio och sju, hörde att deras kompisar skulle åka till solen, ville de förstås också göra det. Men vi föräldrar förklarade tålmodigt för dem att vi minsann skulle företa en mycket mer spännande resa än kompisarna - vår familj skulle åka till en gammal anrik kurort i Estland, där den ryske tsaren en gång i tiden vistats! Jag tror inte att kompisarna tyckte det lät så häftigt, men det kom att bli en otroligt minnesvärd resa för både oss och barnen!
När jag läser Sofi Oksanens prisbelönta bok Utrensning återupplever jag stora delar av vår Estlandsresa eftersom hennes bok utspelar sig på delvis på samma platser som vi besökte - landsbygden i västra Estland. Även tidsmässigt finns beröringspunkter: Oksanens berättelse utspelar sig i nutid samt under och efter 2-a världskriget. När vi en dag under vår vistelse i Estland reste över till Ormsö, en gammal svenskbygd, fick vi höra Gunnars historia. Gunnar hade flytt över till Sverige i båt vid krigsutbrottet -39 När vi träffade Gunnart vid färjeläget på väg tillbaka till fastlandet var det hans första återbesök på barndomsön. Han var omtumlad och hans berättelse berörde starkt! Faktiskt lika stark som Utrensning och de båda berättelserna tillsammans placerar Estland tydligt på min mentala karta.
I Utrensning möter vi Aliide, kvinnan som ägnat hela sitt vuxna liv åt att skydda den man hon förälskat sig i men som valt hennes syster till käresta. För att undkomma Stalins utrensning går svågern med Aliides hjälp under jorden. Aliide håller honom gömd på gården under många år. Som skydd för sin handling väljer Aliide att gifta sig med en man som är infiltratör (? det kan man fundera över när man läst färdigt boken). Systern deporteras till Sibirien. Livet i Stalins Estland gör Aliide hård och bitter. Hon har även tillfogat sina kära oöverkomliga sår och trots alla år som gått är Aliide fortfarande hatad av folket i byn. Förlåtelse finns inte (och när jag minns Gunnars berättelse kan jag förstå att det kan vara så).
När Aliide en dag finner en sargad ung flicka på sitt gårdstun, ger hon henne sin hjälp. Det ska visa sig att Aliide mött sin systers dotterdotter. Denna unga flicka är ett offer för dagens trafficking och har lyckats fly undan sina hallickar.
Aliide tecknas inte som en sympatisk person och jag har svårt att ursäkta hennes handlingar gentemot systern. Samtidigt är det omöjligt att förstå hur det var att leva under Stalins diktatur, så vem kan döma? När Aliide får en möjlighet att sona sina gärningar, tar hon den och återupprätar på så sätt sig själv som människa.
söndag 9 januari 2011
lördag 18 december 2010
Vänta, blinka
Julklappsbyte i bokcirkeln:) Jag visste vems julklapp jag valde. Tack för boken - den var både rolig och lättsamt smärtsam att läsa...
Vänta, blinka av Gunnhild Øyehaug handlar om några unga människor i nutidsNorden. Vi läsare står som betraktare och ser hur Sigrid, Linnea, Trine och några till kämpar med sig själva, kärleken och livet.
Sigrid, ung student, lever ett ensamt liv i en litterär dröm då hon plötsligt står öga mot öga med författaren med stort F. Hon väljer att våga, men får hela tiden påminna sig själv om att räta på ryggen. Och hela tiden måste hon balansera mellan vad hon vill vara och hur Författaren vill att hon ska vara.
Linnéa har väntat i två år på att regissören, som hon gick till sängs med, ska komma tillbaka till Glyptoteket i Köpenhamn. Hela hennes eget filmmmanus i vardande handlar om detta möte. Hoppas på ett möte gör även hennes manager, som är förälskad i henne och som feltolkar alla signaler, osäker i sitt 50-åriga liv. Regissören själv ligger hemma i sängen med sin fru - han hade nog redan gjort sitt val när han gick till sängs med Linnéa.
Berättelsens huvudpersoner kämpar alla på olika sätt med att klara av kärleken, våga vara sig själva och stå stadigt i tillvaron. Vänta, blinka är en dråplig historia, skriven med humor och ömhet. Som läsare kan jag hålla distansen och le eftersom jag finns med i berättelsen som utomstående betraktare. Men jag kan också känna igen mig i problematiken och känna med de olycksaliga:) GP-s recension hittar du här
Så här skriver SvD
Underhållande läsning!
Vänta, blinka av Gunnhild Øyehaug handlar om några unga människor i nutidsNorden. Vi läsare står som betraktare och ser hur Sigrid, Linnea, Trine och några till kämpar med sig själva, kärleken och livet.
Sigrid, ung student, lever ett ensamt liv i en litterär dröm då hon plötsligt står öga mot öga med författaren med stort F. Hon väljer att våga, men får hela tiden påminna sig själv om att räta på ryggen. Och hela tiden måste hon balansera mellan vad hon vill vara och hur Författaren vill att hon ska vara.
Linnéa har väntat i två år på att regissören, som hon gick till sängs med, ska komma tillbaka till Glyptoteket i Köpenhamn. Hela hennes eget filmmmanus i vardande handlar om detta möte. Hoppas på ett möte gör även hennes manager, som är förälskad i henne och som feltolkar alla signaler, osäker i sitt 50-åriga liv. Regissören själv ligger hemma i sängen med sin fru - han hade nog redan gjort sitt val när han gick till sängs med Linnéa.
Berättelsens huvudpersoner kämpar alla på olika sätt med att klara av kärleken, våga vara sig själva och stå stadigt i tillvaron. Vänta, blinka är en dråplig historia, skriven med humor och ömhet. Som läsare kan jag hålla distansen och le eftersom jag finns med i berättelsen som utomstående betraktare. Men jag kan också känna igen mig i problematiken och känna med de olycksaliga:) GP-s recension hittar du här
Så här skriver SvD
Underhållande läsning!
Amsterdam
Ännu en bok avklarad i vår bokcirkel - Amsterdam av Ian McEwan. En av cirkelns deltagare gillar denna författare jättemycket. Själv har jag läst en bok: På Chesil beach (som jag tyckte jag var sådär), och sett en filmatisering av Försoning, (bra!). När så Ian McEwan kom med sin nya roman i höstas var han på mångas läppar och eftersom Amsterdam av flera beskrivits som en av hans bättre romaner (Booker-priset 1998), valde vi att läsa denna samtidssatir.
Bokens huvudpersoner, två tämligen egocentrerade män mitt i karriären, journalisten Vernon och kompositören Clive, träffas på Mollys begravning. Molly, som båda männen haft ett förhållande med i sin ungdom, har avlidit under tragiska former, för tidigt och smärtsamt. I backspegeln blir Molly kvinnan med stort K, som beskurits sin handlingsfrihet genom sin sjukdom , men dessutom av sin nuvarande man, som ensam tagit hand om henne mot slutet och förvägrat henne umgänge med bland andra de ovan nämnda herrarna, till deras stora förtret. Skrämda av Mollys lidande ingår Clive och Lynley en pakt - om någon av dem blir obotligt sjuk, ska den andre bistå med hjälp att göra slut på lidandet, därav bokelns titel.
Clive är kompositören som tiden sprungit förbi - han arbetar på en millenie-symfoni men får inte till finalen. Tiden är knapp och han företar en vandring i Lake district för att finna inspirationen. Där blir han vittne till inledningen av en våldtäkt, men eftersom han precis fått en melodislinga i huvudet, väljer han att inte se vad som håller på att hända. Väl hemkommen lyckas Clive, med hjälp av alkoholens dimmor, skriva klart symfonin och han är stolt! Och nöjd! Det bästa efter Beethoven! Eller?
Lynley är den mediokre journalisten som lyckats bli chefredaktör för en tidning. Men läsarna sviker, så nu gäller det att vända upplagesiffrorna. På Mollys begravning möter Linley utrikesminister Garmony, även han en av Mollys gamla älskare. Denne man är en konservativ typ som kandiderar för premiärminsiterposten och vars politiska åsikter både Linley och Clive föraktar, även om de kanske i själva verket inte står så långt ifrån denna politik i sitt sätt att leva. När Linley på oklart sätt kommer över foton av Garmony iklädd kvinnokläder ser han sin chans - han ska göra världens scoop. Tidningsredaktionens gamla murvlar tar avstånd - präglade av sin syn pressetik, men andra ser chansen och utnyttjar situationen för egen del.
Där är vi alltså - mitt i boken - två män mitt i livet - otillfredsställda med sin livssituation, men med chans att åter hamna i strålkastarljuset, även om det kostar andra om inte livet, så hedern.
Det är en märklig, skruvad och rolig bok med en oväntad vändning och med en massa trådar att dra i under ett samtal. Boken har 170 sidor, det tog 60 sidor för berättelsen att ta fart, men startsträckan var värd att färdas, även om den inte lämnar några djupare avtryck. Kan bero på att den är distanserad och känslokall - precis som Vernon och Clive. Bara det!
Bokens huvudpersoner, två tämligen egocentrerade män mitt i karriären, journalisten Vernon och kompositören Clive, träffas på Mollys begravning. Molly, som båda männen haft ett förhållande med i sin ungdom, har avlidit under tragiska former, för tidigt och smärtsamt. I backspegeln blir Molly kvinnan med stort K, som beskurits sin handlingsfrihet genom sin sjukdom , men dessutom av sin nuvarande man, som ensam tagit hand om henne mot slutet och förvägrat henne umgänge med bland andra de ovan nämnda herrarna, till deras stora förtret. Skrämda av Mollys lidande ingår Clive och Lynley en pakt - om någon av dem blir obotligt sjuk, ska den andre bistå med hjälp att göra slut på lidandet, därav bokelns titel.
Clive är kompositören som tiden sprungit förbi - han arbetar på en millenie-symfoni men får inte till finalen. Tiden är knapp och han företar en vandring i Lake district för att finna inspirationen. Där blir han vittne till inledningen av en våldtäkt, men eftersom han precis fått en melodislinga i huvudet, väljer han att inte se vad som håller på att hända. Väl hemkommen lyckas Clive, med hjälp av alkoholens dimmor, skriva klart symfonin och han är stolt! Och nöjd! Det bästa efter Beethoven! Eller?
Lynley är den mediokre journalisten som lyckats bli chefredaktör för en tidning. Men läsarna sviker, så nu gäller det att vända upplagesiffrorna. På Mollys begravning möter Linley utrikesminister Garmony, även han en av Mollys gamla älskare. Denne man är en konservativ typ som kandiderar för premiärminsiterposten och vars politiska åsikter både Linley och Clive föraktar, även om de kanske i själva verket inte står så långt ifrån denna politik i sitt sätt att leva. När Linley på oklart sätt kommer över foton av Garmony iklädd kvinnokläder ser han sin chans - han ska göra världens scoop. Tidningsredaktionens gamla murvlar tar avstånd - präglade av sin syn pressetik, men andra ser chansen och utnyttjar situationen för egen del.
Där är vi alltså - mitt i boken - två män mitt i livet - otillfredsställda med sin livssituation, men med chans att åter hamna i strålkastarljuset, även om det kostar andra om inte livet, så hedern.
Det är en märklig, skruvad och rolig bok med en oväntad vändning och med en massa trådar att dra i under ett samtal. Boken har 170 sidor, det tog 60 sidor för berättelsen att ta fart, men startsträckan var värd att färdas, även om den inte lämnar några djupare avtryck. Kan bero på att den är distanserad och känslokall - precis som Vernon och Clive. Bara det!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)