Nä, jag tycker inte det är en bra bok. Däremot tycker jag författaren David Lagercrantz har gjort ett bra jobb med intervjutexterna i Jag är Zlatan - det ska absolut sägas. Och jag gillar att få en bild av vem Zlatan är eller tycker sig vara. Zlatan som barn och ung och den miljö han vuxit upp med är igenkänningsbar. Från min tid i liknande bostadsområden har jag mött rätt många barn med liknande bakgrunder och det är trist att så många har det så illa och Zlatans uppväxt väcker absolut och helt rätt sympati. Men en sak förundrar mig trots allt - hans oförmåga att se sig själv med andras ögon. Han verkar inte förstå att lärare sliter sitt hår, att folk blir förbannade när han själ cyklar. I hög grad förklarar han sitt beteende med trasig uppväxt och kulturella skillnader - that's it liksom, inte direkt den ödmjuka typen. Men visst - en kampvilja har han och den ska han ha cred för. Hans fotboll kan jag inte uttala mig om, jag är ingen fotbollsfantast.
Ingrid Elam blev i Kulturnyheterna ombedd att recensera boken som litterärt objekt. Hon uttryckte sig tämligen diplomatiskt. Hon sa däremot en sak, på frågan om texten speglar samhället, som gav mig en tankeställare. Klubbars ovilja att acceptera Zlatan rakt av som den lirare och personlighet han är, kan översättas till samhället och synen på invandrare: "Du är välkommen om du är och gör som vi". Fortfarande...
Individ kontra kollektiv, kulturella skillnader, svåra frågor men intressanta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar