Sommaren -08 var jag helt uppslukad av Ur vulkanens mun. Det är en av de bästa relationsromaner jag någonsin läst, faktiskt. Jag kunde känna varenda nervspänning, höra varenda skiftning i ordväxlingarna, se alla stela ryggtavlor - jag var ett med boken, led med alla och försvarade alla.
En uppföljare - nja - jag var tveksam till om det skulle gå. Tyckte inte det behövdes och tycker fortfarande inte det efter att ha läst Anna och Mats bor inte här längre av Helena von Zweigbergk. Det är ingen dålig bok alls, men spänningen, laddningen är av naturliga skäl borta, skilsmässan är ett faktum. Nu gäller det att finna nya sätt att leva sina liv. Jag kan absolut känna med alla personerna även denna gång - avundsjukan, misstron, längtan efter passionen, missunsamheten, rädslan, saknaden, men...
Nej, i mitt tycke kunde vi lämnat Anna och Mats där vi lämnade dem på Sicilien. Berättelsen om dem hade vunnit på det:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar