Vinterträdgården av Christine Falkenland är min senaste upplevelse. Jag hade för mig att en tidigare kollega pratat sig varm för denna bok, vet inte om jag minns rätt men när jag fann att min favorituppläsare av talböcker hade läst in denna bok, valde jag den i min roll som testare av Daisy Reader - strömmande talböcker i mobilen. Oavsett - jag blev verkligen betagen av den, berättelsen är mycket poetisk med ett vackert språk - lite av en Höga visa.
Vinterträdgården är ett passionsdrama med handlingen förlagd till Skövde. I källarplanet på en sutterängvilla bor Laura - en snart 40-årig, ensamstående barnskötare, en grå liten mus. Huset är hennes barndomshem, som hon nu delar med sin åldrande pappa. Mamman dog i bröstcancer och ärftligheten är oroande. Livet i villan går sin gilla gång under tiden som "medelålderns återvändsgränd" hotar. Var är det levande livet? I ett försök att finna mening tar Laura upp sitt ungdoms intresse och börjar en kurs i skrivande, intresserad och ambitiös men oförmögen att fullfölja alla övningar och oförmögen att redovisa, att utelämna sig.
Så en dag sker det hon aldrig kunnat föreställa sig, som hon aldrig drömt om men som drabbar totalt: Laura blir förälskad i Sharzad, en mycket vacker gift kvinna från Iran och mor till Arian - ett av barnen på Lauras förskola. Livet vaknar och det får bära eller brista. Laura och Sharzad inleder en relation, en omöjlig sådan.
Berättelsen är en fin skildring av homo (bi-) sexualitet, två kvinnors längtan efter liv och mening. De erotiska skildringarna är vackra men aldrig ointressant intima.
Den dröjer sig kvar, Vinterträdgården. Väl värd att finna sina läsare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar