"Läsfest" står det i en av bokrecensionsklippen på bokens framsida. Någon rolig fest är det då inte, men det är absolut en fantastisk självbiografi hon har skrivit, Dilsa Demirbag-Sten. I boken Fosterland berättar Dilsa om sitt och sin familjs liv i Kurdistan och Sverige. Det är 70-tal när fadern lämnar turkiska delen av Kurdistan för ett fritt liv i det demokratiska folkhemsSverige där miljonprogrammet precis är genomfört. Ett år efter kommer hans lika unga fru och deras fyra små barn, varav Dilsa är ett.
Livet i Sverige blir inte vad de vuxna drömt om. Pappan är utåtriktad och social, politiskt engagerad i vänstern och en stor beundrare av Olof Palme. Modern har svårt att anpassa sig till deet nya livet med vitvaror och ensamhet - hon längtar hem till de normer och värderingar hon alltid haft som rättesnöre. Konflikter i familjen gör sig ständigt gällande och Dilsa gör revolt - hon vill leva sitt liv. Kulmen nås när Dilsa under ett sommarlov mellan 8-an och 9-an blir förlovad med en släkting i hemlandet. Hon gör något för sin tid och sin kultur otänkbart - hon bryter förlovningen. Men varje steg Dilsa tar på sin väg mot frigörelse är ett slag mot allt hennes mamma tror på.
Fosterland är en fin tidsskildring av Sverige under 70- och 80-talet och en skildring av en familjs vedermödor. Men den är framför allt ett upprop för alla unga kvinnors rätt att leva sitt eget valda liv, inte släktens eller kulturens. Tyvärr anar jag att Dilsas upplevelser fortfarande är giltiga för många av våra unga invandrartjejer.
Berättelsen ger också uttryck för den längtan som verkar gemensam för oss alla - längtan efter att höra till, längtan efter den plats vi tillbringat våra första år på, må det sedan vara Kurdistan eller Skåne... Skillnaden är förstås möjligheten att återvända.
Det var extra roligt att höra författaren berätta om sin bok på Bokmässan. Dilsa Demirbag-Sten är ett bevis för att det går att besluta över sitt eget liv och ändå försonas med sina närmaste. Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar