Jag har precis avslutat Helena Henschens bok om sin farmor Signe Thiel, Hon älskade. Boken är en roman som bygger på de anteckningar och dagböcker författaren funnit många år efter farmoderns död och som hon nu valt att väva en tidsnära berättelse och skildring av farmoderns liv av. Signes liv är längtan, övergivenhet, förälskelse, brinnande passion och djup kärlek. Men även ett intensivt och viktigt samhällsengagemang för kvinnors rättigheter och alla människors rätt till frihet.
Senare hälften av boken utspelar sig bland annat i Tyskland under 20- och 30-talet med Hitlers krisgsmobilisering i allra högsta grad påtaglig. I denna del av boken försvinner Signe lite i bakgrunden för sonen och de vänner som direkt levde under nazismens hot. Jag tycker boken tappar lite därav, samtidigt skildras de händelser och det lidande som kriget medför väldigt starkt.
Signe Thiel var en modig och radikal kvinna inte minst vad gäller den fria kärleken. Om den sedan var så fri tål väl att diskuteras och hon var väl medveten om de sår hon tillfogade den gifta kvinna, som också var hennes väninna, och som hela livet förblev gift med Oskar Vogt. Oskar som älskade dem båda och var den som satte spelreglerna.
Boken är ett läsvärt tidsdokument skrivet på en vacker prosa. För alla gifta kommer här några kloka rader: Liksom allt är rörelse, är också äktenskapet rörelse. Du kan aldrig säga: Så här är mitt äktenskap, utan bara, så här är det denna dag, denna timme. Hur det är i morgon vet du inte. Att det då är mer eller mindre förändrat torde emellertid vara säkert (Hon älskade, s.64).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar