söndag 2 november 2008

Ormens väg på Hälleberget

Min kollega och jag skulle välja en första bok till den nystartade bokcirkeln på jobbet. Vi hade (som vanligt) ont om tid och kände inte cirkelns medlemmar. Vi tänkte och tänkte, avfärdade än det ena förslaget, än det andra. Vi bestämde oss till sist för kriterierna: en tunn episk bok av en svensk författare, gärna av karaktären "skröna". Valet föll på Ormens väg på Hälleberget av Torgny Lindgren. Jag har sett den på film, aldrig läst den. Om jag hade läst den, hade jag aldrig valt den. Inte på grund av bokens innehåll utan beroende på att jag tror läsare kan uppleva ett visst motstånd mot sättet boken är skriven - på dialekt. Nåväl, det lär visa sig på fredag, då har vi vårt första boksamtal tillsammans.

Bokens handling är förlagd till 1800-talets senare hälft och platsen är Västerbottens inland. I socknen regerar köpmannen Ol Karlsa. Med svält och nöd blir krediten invånarnas räddning, men en kredit måste betalas av då och då. Kan man inte betala i penningar, får man betala med andra medel Vid 20 års ålder och redan änka med en son, Johan, tvingas Tea betala handlaren i natura - han tar ut sin rätt i fållbänken i köket. Johan, kallad Skrävlar Jani, får snart både ett och flera halvsyskon, krediten måste ju betalas av för att kunna nyttjas ånyo. När Ol Karlsa dör, ärver hans son, Karl Orsa, egendom och krediter. Avbetalningen fortgår och nya halvsyskon föds. I och med att sonen tar över kreditbetalningarna, blir släktförhållanden minst sagt intrikata.

Tea äger ett harmonium som hon trakterar skickligt både inom och utanför hemmets väggar.
Musiken blir det andningshål i tillvarons förnedring som förmår uppräthålla livsmodet i Tea och hennes allt större familj. Men när Eva - Teas dotter med Ol Karlsa - tvingas ersätta sin åldrande och oattraktiva mor, och sålunda betala av skulden i fållbänken med sin halvbror, då dör Teas livsgnista. Men Eva är som sin mor en överlevare och håller situationen ifrån sig ända fram tills hon ska föda Karl Orsas barn. Barnet är dött vid födseln och Eva förblöder. Vem ska nu batala av på krediten? Kvar i hemmet finns Skrävlar Jani och hans fru Johanna, tidigare piga hos handlaren. Nu riktar Karl Orsa sina blickar mot henne. Detta blir för mycket för Skrävlar Jani. Tillsammans med Johanna gör han upp den plan som ska göra slut på förnedringen, men även krediten...

Boken är skriven på dialekt. Norrländskan som dialekt lär vara kärv och fåordig, så är även berättelsen. Författaren utelämnar allt som inte är direkt nödvändigt för att beskriva människornas tillvaro. Med få ord och kärv dialog utkristalliseras personernas utsatthet.

Berättelsens ram är Skrävlar Janis samtal med en Gud han inte förstår: "Hade du bestämt allt detta från begynnelsen? Låg vi allihop inknutna i de levandes pung hos dig? Om så var: vem av oss kunde då hava någon skuld? Och om vi oppå det viset icke hade någon skuld. varför låg du då över oss som om vi vore skyldiga till allt?" Är man skuldfri och ren först när man mist allt?

Versraden "Ormens väg på hällebärget" är hämtad från Ordspråksboken kapitel 30, vers 18-19. Uttrycket har blivit ett svenskt talesätt om något som övergår allt förstånd. Ormen har inga ben att gå med, utan slingrar sig på ett lustigt och obegripligt sätt.

Bokens titel kan syfta på far och son handlarna - de är onaturliga och förunderliga. De är inte som människan ska vara, deras handlingar övergår allt förstånd. Titeln kan också syfta på den Gud, vars handling man inte kan förstå - hur kan Gud låta detta ske?


Inga kommentarer: