Vinterträdgården av Christine Falkenland är min senaste upplevelse. Jag hade för mig att en tidigare kollega pratat sig varm för denna bok, vet inte om jag minns rätt men när jag fann att min favorituppläsare av talböcker hade läst in denna bok, valde jag den i min roll som testare av Daisy Reader - strömmande talböcker i mobilen. Oavsett - jag blev verkligen betagen av den, berättelsen är mycket poetisk med ett vackert språk - lite av en Höga visa.
Vinterträdgården är ett passionsdrama med handlingen förlagd till Skövde. I källarplanet på en sutterängvilla bor Laura - en snart 40-årig, ensamstående barnskötare, en grå liten mus. Huset är hennes barndomshem, som hon nu delar med sin åldrande pappa. Mamman dog i bröstcancer och ärftligheten är oroande. Livet i villan går sin gilla gång under tiden som "medelålderns återvändsgränd" hotar. Var är det levande livet? I ett försök att finna mening tar Laura upp sitt ungdoms intresse och börjar en kurs i skrivande, intresserad och ambitiös men oförmögen att fullfölja alla övningar och oförmögen att redovisa, att utelämna sig.
Så en dag sker det hon aldrig kunnat föreställa sig, som hon aldrig drömt om men som drabbar totalt: Laura blir förälskad i Sharzad, en mycket vacker gift kvinna från Iran och mor till Arian - ett av barnen på Lauras förskola. Livet vaknar och det får bära eller brista. Laura och Sharzad inleder en relation, en omöjlig sådan.
Berättelsen är en fin skildring av homo (bi-) sexualitet, två kvinnors längtan efter liv och mening. De erotiska skildringarna är vackra men aldrig ointressant intima.
Den dröjer sig kvar, Vinterträdgården. Väl värd att finna sina läsare.
måndag 25 oktober 2010
måndag 11 oktober 2010
Tjuvarnas stad
I morgon har vi bokklubb igen. Denna gång är jag sent ute, men idag läste jag klart boken som står i centrum för samtalet denna gång - Tjuvarnas stad av David Benioff.
Handlingen är förlagd till 2-a världskriget och Leningrads belägring . Vi möter Lev och Kolka - två ungdomar vars vägar korsas en natt i fängelset. Lev, som har judiskt påbrå, har plundrat en fallskärmsnedsinglande, död, tysk soldat och blivit upptäckt. Kolka har smitit från sitt förband, varför får vi veta först mot slutet. Efter en skräckfylld natt i Piters (Leningrad) fängelse förs de till en högt uppsatt militär och han ser en möjlighet att ut nyttja dem, mycket tack vare Kolkas förmåga att lirka med folk: om de lyckas skaffa fram 12 ägg till militärens dotters bröllop om fem dagar, ska de få behålla livet, annars: nackskott. Där börjar "äventyret".
Det är en märklig berättelse, den är charmig i kraft av sina huvudpersoner, vidrig i sina raka skildringar av krigets fasor, osentimental och inte minst spännande. Reell handling? Vet inte, men författaren lutar sig mot ett standardverk om Leningrads belägring: De niohundra dagarna av H. Salisbury, så, ja...
Helt klart läsvärd även om den balanserar något, och den är inte i klass med exempelvis Mannen utan öde av Kertez. L i t e amerikansk filmkänsla smyger sig in, men det är kanske inte så konstigt - Benioff har skrivit manus till bland annat filmen Troja. Jag kan absolut ha överseende med denna detalj. En viss verklighetsförankring finns nog också - efternamnet tog författaren som vuxen - det är ett judiskt namn från hans mors sida.
Etikett: "Lätt att läsa, svår att släppa". Feel good, fast inte om du förstår vad jag menar.
Handlingen är förlagd till 2-a världskriget och Leningrads belägring . Vi möter Lev och Kolka - två ungdomar vars vägar korsas en natt i fängelset. Lev, som har judiskt påbrå, har plundrat en fallskärmsnedsinglande, död, tysk soldat och blivit upptäckt. Kolka har smitit från sitt förband, varför får vi veta först mot slutet. Efter en skräckfylld natt i Piters (Leningrad) fängelse förs de till en högt uppsatt militär och han ser en möjlighet att ut nyttja dem, mycket tack vare Kolkas förmåga att lirka med folk: om de lyckas skaffa fram 12 ägg till militärens dotters bröllop om fem dagar, ska de få behålla livet, annars: nackskott. Där börjar "äventyret".
Det är en märklig berättelse, den är charmig i kraft av sina huvudpersoner, vidrig i sina raka skildringar av krigets fasor, osentimental och inte minst spännande. Reell handling? Vet inte, men författaren lutar sig mot ett standardverk om Leningrads belägring: De niohundra dagarna av H. Salisbury, så, ja...
Helt klart läsvärd även om den balanserar något, och den är inte i klass med exempelvis Mannen utan öde av Kertez. L i t e amerikansk filmkänsla smyger sig in, men det är kanske inte så konstigt - Benioff har skrivit manus till bland annat filmen Troja. Jag kan absolut ha överseende med denna detalj. En viss verklighetsförankring finns nog också - efternamnet tog författaren som vuxen - det är ett judiskt namn från hans mors sida.
Etikett: "Lätt att läsa, svår att släppa". Feel good, fast inte om du förstår vad jag menar.
måndag 4 oktober 2010
Vad dagen är natten skyldig
Yasmina Khadra (pseudonym för Mohammed Moulessehoul) är aktuell med en ny bok i höst - Vad dagen är natten skyldig. Det är hans tredje bok på svenska, de tidigare är "Efter attentatet" och Sirenerna i Bagdad". Precis som i de tidigare böckerna är samhället och politiken en viktigt del av berättelsen. Khadras böcker blir på så sätt intressanta lektioner i historia och samhällskunskap.
I Vad dagen är natten skyldig får läsaren följa Younes från barnsben i 30-talets Algeriet till idag. Younes familj är araber som tvingas flytta till Ouran när pengarna är slut och skörden brunnit upp. Familjen hamnar i slummen och pappan letar arbete. När pappa inser att han aldrig kommer att kunna ge sin son ett värdigt liv, kontaktar han sin bror i staden - apotekaren - och ber honom ta sig an Younes som sin egen son, vilket brodern och dennes fru gör med glädje.
Så börjar ett nytt liv för Younes - ett franskt liv, för Younes farbror är araben som bor och verkar i det franska Ouran tillsammans med sin katolska fru. Younes blir Jonas.
Jonas nya far är politiskt aktiv för FLN (för ett fritt Algeriet) och efter ett gripande flyr familjen till Rio Salado, en stad som Jonas kommer att älska hela sitt liv. Här finner han sina tre vänner och sin stora kärlek - Émilie. Då och då lämnar Jonas staden för att besöka sin familj i Oran, såren och saknaden finns och de kommer aldrig att läka, hur kärleksfullt Jonas än blir behandlad av sin farbror och hans fru.
Boken är en berättelse om en människas väg från barn till vuxen med Algeriets 1900-talshistoria som fond. Krig och fattigdom, tillhörighet, vänskap och kärlek sätter alla på svåra prov. Vad dagen är natten skyldig är en tung berättelse men även en hoppfull sådan - sann vänskap bryr sig inte om ras eller religiös tillhörighet.
Bokens språk flyter lätt och vackert - hör bara: En kväll tassade vintern ut på tå för att lämna plats åt våren. En sann läsglädje!
I Vad dagen är natten skyldig får läsaren följa Younes från barnsben i 30-talets Algeriet till idag. Younes familj är araber som tvingas flytta till Ouran när pengarna är slut och skörden brunnit upp. Familjen hamnar i slummen och pappan letar arbete. När pappa inser att han aldrig kommer att kunna ge sin son ett värdigt liv, kontaktar han sin bror i staden - apotekaren - och ber honom ta sig an Younes som sin egen son, vilket brodern och dennes fru gör med glädje.
Så börjar ett nytt liv för Younes - ett franskt liv, för Younes farbror är araben som bor och verkar i det franska Ouran tillsammans med sin katolska fru. Younes blir Jonas.
Jonas nya far är politiskt aktiv för FLN (för ett fritt Algeriet) och efter ett gripande flyr familjen till Rio Salado, en stad som Jonas kommer att älska hela sitt liv. Här finner han sina tre vänner och sin stora kärlek - Émilie. Då och då lämnar Jonas staden för att besöka sin familj i Oran, såren och saknaden finns och de kommer aldrig att läka, hur kärleksfullt Jonas än blir behandlad av sin farbror och hans fru.
Boken är en berättelse om en människas väg från barn till vuxen med Algeriets 1900-talshistoria som fond. Krig och fattigdom, tillhörighet, vänskap och kärlek sätter alla på svåra prov. Vad dagen är natten skyldig är en tung berättelse men även en hoppfull sådan - sann vänskap bryr sig inte om ras eller religiös tillhörighet.
Bokens språk flyter lätt och vackert - hör bara: En kväll tassade vintern ut på tå för att lämna plats åt våren. En sann läsglädje!
Fosterland
"Läsfest" står det i en av bokrecensionsklippen på bokens framsida. Någon rolig fest är det då inte, men det är absolut en fantastisk självbiografi hon har skrivit, Dilsa Demirbag-Sten. I boken Fosterland berättar Dilsa om sitt och sin familjs liv i Kurdistan och Sverige. Det är 70-tal när fadern lämnar turkiska delen av Kurdistan för ett fritt liv i det demokratiska folkhemsSverige där miljonprogrammet precis är genomfört. Ett år efter kommer hans lika unga fru och deras fyra små barn, varav Dilsa är ett.
Livet i Sverige blir inte vad de vuxna drömt om. Pappan är utåtriktad och social, politiskt engagerad i vänstern och en stor beundrare av Olof Palme. Modern har svårt att anpassa sig till deet nya livet med vitvaror och ensamhet - hon längtar hem till de normer och värderingar hon alltid haft som rättesnöre. Konflikter i familjen gör sig ständigt gällande och Dilsa gör revolt - hon vill leva sitt liv. Kulmen nås när Dilsa under ett sommarlov mellan 8-an och 9-an blir förlovad med en släkting i hemlandet. Hon gör något för sin tid och sin kultur otänkbart - hon bryter förlovningen. Men varje steg Dilsa tar på sin väg mot frigörelse är ett slag mot allt hennes mamma tror på.
Fosterland är en fin tidsskildring av Sverige under 70- och 80-talet och en skildring av en familjs vedermödor. Men den är framför allt ett upprop för alla unga kvinnors rätt att leva sitt eget valda liv, inte släktens eller kulturens. Tyvärr anar jag att Dilsas upplevelser fortfarande är giltiga för många av våra unga invandrartjejer.
Berättelsen ger också uttryck för den längtan som verkar gemensam för oss alla - längtan efter att höra till, längtan efter den plats vi tillbringat våra första år på, må det sedan vara Kurdistan eller Skåne... Skillnaden är förstås möjligheten att återvända.
Det var extra roligt att höra författaren berätta om sin bok på Bokmässan. Dilsa Demirbag-Sten är ett bevis för att det går att besluta över sitt eget liv och ändå försonas med sina närmaste. Tack!
Livet i Sverige blir inte vad de vuxna drömt om. Pappan är utåtriktad och social, politiskt engagerad i vänstern och en stor beundrare av Olof Palme. Modern har svårt att anpassa sig till deet nya livet med vitvaror och ensamhet - hon längtar hem till de normer och värderingar hon alltid haft som rättesnöre. Konflikter i familjen gör sig ständigt gällande och Dilsa gör revolt - hon vill leva sitt liv. Kulmen nås när Dilsa under ett sommarlov mellan 8-an och 9-an blir förlovad med en släkting i hemlandet. Hon gör något för sin tid och sin kultur otänkbart - hon bryter förlovningen. Men varje steg Dilsa tar på sin väg mot frigörelse är ett slag mot allt hennes mamma tror på.
Fosterland är en fin tidsskildring av Sverige under 70- och 80-talet och en skildring av en familjs vedermödor. Men den är framför allt ett upprop för alla unga kvinnors rätt att leva sitt eget valda liv, inte släktens eller kulturens. Tyvärr anar jag att Dilsas upplevelser fortfarande är giltiga för många av våra unga invandrartjejer.
Berättelsen ger också uttryck för den längtan som verkar gemensam för oss alla - längtan efter att höra till, längtan efter den plats vi tillbringat våra första år på, må det sedan vara Kurdistan eller Skåne... Skillnaden är förstås möjligheten att återvända.
Det var extra roligt att höra författaren berätta om sin bok på Bokmässan. Dilsa Demirbag-Sten är ett bevis för att det går att besluta över sitt eget liv och ändå försonas med sina närmaste. Tack!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)