Petina Gappah har skrivit en novellsamling som precis översatts till svenska - Sorgesång för Easterly. Gappah kommer från Zimbabwe och samlingen är hennes debut. Novellerna låter oss möta zimbabwier från olika samhällsskikt och olika landsdelar. Där finns ambassadören som blivit skickad till Genève på sitt första uppdrag och blir lurad inpå bara skinnet på grund av ovana vid Internet. Där finns hembiträdet som enligt husbonden "är som alla andra hembiträden", dvs opålitlig, trots att hon ställt upp halva livet för familjen. Överklassen finner vi "I hjärtat av den gyllene triangeln", där männen håller sina andra fruar i det lilla huset på gården. Vi möter galenskapen i kåkstaden och den ständigt närvarande sjukdomen som ger spruckna skära läppar.
Novellerna flyter lätt och känns sakligt nyktra, sorliga en del, men aldrig sentimentala. Helt enkelt: så här är det i landet med en korrupt president, ofattbar inflation och AIDS som ständigt dödshot. Mitt i all tragik finns även humorn och bejakandet av livet.
Min enda fundering: Lyckas novellerna förändra min bild av ett land i Afrika? Har jag bytt glasögon efter genomläsningen? Nej, jag tror inte det. Frågan är om jag hade rätt par på näsan redan från början? Jag vet inte.
Gappah kommer till bokmässan i spetember. Jag hoppas att även jag kommer dit, kanske får jag svar då:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar