Har precis läst Richard Yates - Easter Parade. Boken är skriven 1976 och översatt till svenska först i år. För några år sedan övesattes hans genombrottsroman Revolutionary Road till svenska. Den boken är en av mina absoluta favoriter. Lika betagen är jag inte av Easter Parade.
Boken handlar om två systrar och deras självupptagna mamma. Vi följer dem från barndom till död. Den ena sÿstern gifter sig med i princip första kärleken och blir honom trogen livet igenom. Tre barn föds och växer upp, maken slår och hustrun blir alkoholist. Äktenskapet är heligt...
Den andra systern har oräkneliga förhållanden men hittar aldrig någon att binda sig vid. Eller - när hon gör det, går han tillbaka till sin tidigare, unga kvinna.
Det skulle kunna vara en tungläst, sorglig bok, men inte alls. Den flyter lätt men kryper aldrig inpå - ironiserar med en slags humor över människan och livet.
Mats Kempe skriver i sitt förord att Easter Parade är Yates mest helgjutna roman. Jag är inte person att avgöra detta, men Revolutionary Road lämnar mycket större avtryck i mig. Kempe skriver: " ...hans läsare ger oss läsare en litterär unik möjlighet att bli påminda om olika sidor av oss själva och börja granska dem i ett skoningslöst starkt lysrörssken. Yates skrev aldrig om några pinsamma andra som vi kan fjärma oss ifrån. Pinsamheten finns inom oss - den smärtsamma insikten om den egna illusoriska produktionen av vårt ego. Att läsa Richard Yates känns genant avslöjande och är samtidigt märkligt befriande."
Vilken bok av Yates man gillar bäst beror kanske på vilka genanta och befriande avslöjanden om en själv som böckerna ger - hur de träffar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar