Sara Stridsberg har kommit med en ny bok - Darling river - som tar sin utgångspunkt i Nabokovs 50-talsklassiker Lolita. Känns helt nödvändigt att ge sig i kast med den före Stridsbergs, så det har jag nu gjort. Lolita är en superbra, men äcklig bok! Att lyssna på Humbert Humbert är att skåda in i en psykopats hjärna. Berättelsen är skickligt uppbyggd - som ett försvarstal, där pedofilen Humbert blir allt mer lömsk, dompterande och beräknande ju längre tiden går. Humberts beskrivning av Lolita får läsaren att se Lolita som det barn hon är. Läsaren förstår det som Humbert förnekar. Själv försöker Humbert försvara sin besatthet av "nymfetter" genom att söka olika lagar som kan berättiga hans handlande.
En djävul klädd till ett medelålders äckel, värd att, ja faktiskt, hatas!
En stålande berättelse som trots sitt tema är absolut läsvärd. Att Nabokov efter denna bok inte mer kom i åtanke för Nobelpriset, säger det något om den tidens dubbelmoral och gubbvälde?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar