Kort kommentar om två böcker jag läst i veckan - böcker som, kom jag på, har samma grundtema - fattigdom i I-land.
Tarzans tårar är skriven av Katarina Mazetti. Boken handlar om Mariana - hur hon som (i princip) ensamstående mamma till två små barn, kämpar med att få tillvaron att gå runt ekonomiskt. Den magra lön hon drar in som halvtidsanställd bildvikarie på en gymnasieskola räcker knappt ens till hyran för lägenheten i förortens hyreshuskomplex. Hennes man - Micke - är manodepressiv och har lämnat familjen när handllingen börjar, men dyker upp igen. Mariana älskar den Micke hon en gång lärde känna, men en sådan sjukdomsbild sliter. Så - när hon en helg råkar på Janne och hamnar i en sandhög med honom återupptäcker hon sina sexuella behov. Janne, å sin sida, upptäcker ju längre in i handlingen vi kommer, att han lever ett välbärgat liv med MASSOR av pengar, men tomt och fattigt på verklighet. Janne har pengar, Mariana har inga och något finns mellan dem men går deras två världar att passa ihop? Ja - i boken fungerar det men i verkligheten?
Boken är mycket dråpligt och humoristiskt skriven, och med ingredienser som visar att författaren inte är helt obekant med dessa sätt livet kan levas på. Första gången jag läste boken tyckter jag inte om den - den satte inga spår. Varför då läsa den igen? - Jo - nu är den ett bokklubbsval och då är jag så illa tvungen:). Den ger inga djupa avtryck den här gången heller, men jag uppskattar Mazettis skildring av livets realiteter - inser att även jag faktiskt känner igen en del på ganska nära håll och det är inte kul! Den får inget högt betyg, men kanske att den ändå kan ge upphov till ett boksamtal med lite innehåll? Det visar sig!
Kiffe, Kiffe i morgon av Faïza Guène utspelar sig i en av Paris många invandrarförorter. Huvudperson är Doria, en femtonårig muslimsk tjej med föräldrar från Marocko. Pappan har lämmnat familjen och återvänt till hemlandet för att gifta om sig med en yngre kvinna som ska kunna föda honom en SON! Mamma och Doria lever ensamma i Paradiset - det missvisande namnet på förorten. Mamma är analfabet och hankar sig fram på underbetalda städjobb. Ont om pengar med andra ord, så Doria vet vad det innebär att gå klädd i beganade kläder skänkta från missionen. Men - denna tjej har livskraft och med lite tur någonstans ifrån får hon möjlighet att tjäna lite egna pengar som barnvakt hos en ensamstående mamma. Hennes egen mamma blir uppsagd, men med socialtantens hjälp får hon möjlighet att lära sig läsa och skriva franska och även möjlighet till ett annat jobb. Doria blir också kär - i Nabil - en nörd, en bortklemad ung algerisk kille som ska hjälpa henne med läxorna. Från kif, kif - ett uttryck som Doria alltid sa när hon mådde dåligt - till Kiffe, kiffe från verbet kiffer - gilla. Livet har sin gång och ibland går det mot ljuset!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar