Den fick bra annotationer i Sambindningslistan, så vi köpte in den - Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo. En dag såg jag den på skylthyllan - lysande rött omslag med text i guldfärg, gröna växtrankor och en ung kvinna i profil - en vacker bok helt enkelt. Jag lånade hem den och tog den till mitt hjärta, direkt.
Tjugotreåriga Zhuang kommer från kinesiska landsbygden till London för att lära sig engelska med den utsikten för ögonen att få ett bättre liv i Kina än det hennes föräldrar har haft och har. Det blir en mödosam vistelse för Zhuang - språket kräver mycket energi, och det gör också den kärleksrelation hon inleder med en 20 år äldre man - bohem och "gröna vågare". Det är Zhuangs första kärleksrelation och den tar henne från flicka till kvinna, men där språket under ett år hela tiden utvecklas och blir allt rikare, går relationen till den älskade efter en stormande första tid, i motsatt riktning.
The Guardian ger boken betyget rolig och charmig... mer än bara en kärlekshistoria. Jag instämmer i det, men någonstans i mig gör den också lite ont - det finns också mörka stråk i berättelsen. Men jag tror jag vet vad The Guardian tycker är roligt med boken - vi följer Zhuangs språkliga utveckling - boken är skriven på torftig nybörjarengelska men utvecklas allteftersom tiden i landet blir längre. Så här låter det i början av boken: "Varje enda namn mycket svårt komma ihåg, för inte bara Londons flygplats på enkelt sätt som vi säga Beijings flygplats. Allt mycket förvirrande sätt här, passagerare är i skilda två köer"
I slutet låter Zhuangs språk: "Om vår kärlek existerade i kinesiskt tempus, då den skulle vara för alltid. Den skulle vara oändlig" Imponerande!
Om jag inte tyckte det var jobbigt att läsa med ett sådant språk? Nej, jag gjorde ju inte det. Kan det bero på att jag möter detta sätt att prata varje dag på mitt jobb? Att mitt jobb påverkat mig i synen på hur man kan se på språk som kommunikation blir så tydligt när jag läser denna bok. Jag är glad för detta och och ska bära det med mig när jag då och då känner att jag inte orkar vara så lyssnande och förstående som jag måste vara i respekt för många besökares livssituation.
2 kommentarer:
hej Anki Jag följer regelbundet din blogg och tycker du har många intressanta tankar och funderingar. Hoppas fler ska upptäcka bloggen. Har du funderat på en räknare som visar hur många som varit inne på bloggen. Misstänker att du skulle bli förvånad när du upptäcker att vi är många ute i world wibe web som tittar in till dej då och då.
jag kommer att läsa boken så fort jag har möjlighet.
Skicka en kommentar