Kort kommentar om två böcker jag läst i veckan - böcker som, kom jag på, har samma grundtema - fattigdom i I-land.
Tarzans tårar är skriven av Katarina Mazetti. Boken handlar om Mariana - hur hon som (i princip) ensamstående mamma till två små barn, kämpar med att få tillvaron att gå runt ekonomiskt. Den magra lön hon drar in som halvtidsanställd bildvikarie på en gymnasieskola räcker knappt ens till hyran för lägenheten i förortens hyreshuskomplex. Hennes man - Micke - är manodepressiv och har lämnat familjen när handllingen börjar, men dyker upp igen. Mariana älskar den Micke hon en gång lärde känna, men en sådan sjukdomsbild sliter. Så - när hon en helg råkar på Janne och hamnar i en sandhög med honom återupptäcker hon sina sexuella behov. Janne, å sin sida, upptäcker ju längre in i handlingen vi kommer, att han lever ett välbärgat liv med MASSOR av pengar, men tomt och fattigt på verklighet. Janne har pengar, Mariana har inga och något finns mellan dem men går deras två världar att passa ihop? Ja - i boken fungerar det men i verkligheten?
Boken är mycket dråpligt och humoristiskt skriven, och med ingredienser som visar att författaren inte är helt obekant med dessa sätt livet kan levas på. Första gången jag läste boken tyckter jag inte om den - den satte inga spår. Varför då läsa den igen? - Jo - nu är den ett bokklubbsval och då är jag så illa tvungen:). Den ger inga djupa avtryck den här gången heller, men jag uppskattar Mazettis skildring av livets realiteter - inser att även jag faktiskt känner igen en del på ganska nära håll och det är inte kul! Den får inget högt betyg, men kanske att den ändå kan ge upphov till ett boksamtal med lite innehåll? Det visar sig!
Kiffe, Kiffe i morgon av Faïza Guène utspelar sig i en av Paris många invandrarförorter. Huvudperson är Doria, en femtonårig muslimsk tjej med föräldrar från Marocko. Pappan har lämmnat familjen och återvänt till hemlandet för att gifta om sig med en yngre kvinna som ska kunna föda honom en SON! Mamma och Doria lever ensamma i Paradiset - det missvisande namnet på förorten. Mamma är analfabet och hankar sig fram på underbetalda städjobb. Ont om pengar med andra ord, så Doria vet vad det innebär att gå klädd i beganade kläder skänkta från missionen. Men - denna tjej har livskraft och med lite tur någonstans ifrån får hon möjlighet att tjäna lite egna pengar som barnvakt hos en ensamstående mamma. Hennes egen mamma blir uppsagd, men med socialtantens hjälp får hon möjlighet att lära sig läsa och skriva franska och även möjlighet till ett annat jobb. Doria blir också kär - i Nabil - en nörd, en bortklemad ung algerisk kille som ska hjälpa henne med läxorna. Från kif, kif - ett uttryck som Doria alltid sa när hon mådde dåligt - till Kiffe, kiffe från verbet kiffer - gilla. Livet har sin gång och ibland går det mot ljuset!
måndag 29 september 2008
måndag 22 september 2008
Den högsta kasten
Såg Babel special för några veckor sedan. Gäst var Carina Rydberg. Hon gjorde ett starkt intryck på mig och eftersom jag inte läst något av det hon skrivit, lånade jag hem Den högsta kasten, en självbiografisk roman.
Den högsta kasten utspelar sig i Indien och i Stockholms krogvärld under några år på 90-talet, men med tillbakablickar ner i barndomens värld. Det är tunga världar som skildras - allihop. Boken kan läsas på många sätt. Ett som ligger nära tillhands är väl att läsa boken som en skvallerroman, eftersom Rydberg hämnas en sviken, aldrig fullbordad kärlek, genom att namnge och hänga ut den älskade och många andra av de personer som rör sig i krogvärlden.
Jag läser den inte så eftersom jag inte har någon som helst koll på kändisvärlden. För mig blir bokens behållning den skildring av barndomens utsatthet som aldrig riktigt går att bli kvitt - den som formar även det vuxna livet.
Vem tillhör den högsta kasten? Är det den som är född in i överklassen oavsett om det är i Indiens kastväsende eller krogvärldens överklass? I bokens första del blir svaret innefolket - de med i princip obegränsat med pengar att röra sig med, och författarens längtan efter att höra till dominerar - samma längtan som i barndomen. Men det vänder - den högsta kasten är den med makt och makt har den som äger ordet.
Den högsta kasten utspelar sig i Indien och i Stockholms krogvärld under några år på 90-talet, men med tillbakablickar ner i barndomens värld. Det är tunga världar som skildras - allihop. Boken kan läsas på många sätt. Ett som ligger nära tillhands är väl att läsa boken som en skvallerroman, eftersom Rydberg hämnas en sviken, aldrig fullbordad kärlek, genom att namnge och hänga ut den älskade och många andra av de personer som rör sig i krogvärlden.
Jag läser den inte så eftersom jag inte har någon som helst koll på kändisvärlden. För mig blir bokens behållning den skildring av barndomens utsatthet som aldrig riktigt går att bli kvitt - den som formar även det vuxna livet.
Vem tillhör den högsta kasten? Är det den som är född in i överklassen oavsett om det är i Indiens kastväsende eller krogvärldens överklass? I bokens första del blir svaret innefolket - de med i princip obegränsat med pengar att röra sig med, och författarens längtan efter att höra till dominerar - samma längtan som i barndomen. Men det vänder - den högsta kasten är den med makt och makt har den som äger ordet.
onsdag 17 september 2008
Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande
Den fick bra annotationer i Sambindningslistan, så vi köpte in den - Kortfattad kinesisk-engelsk ordbok för älskande av Xiaolu Guo. En dag såg jag den på skylthyllan - lysande rött omslag med text i guldfärg, gröna växtrankor och en ung kvinna i profil - en vacker bok helt enkelt. Jag lånade hem den och tog den till mitt hjärta, direkt.
Tjugotreåriga Zhuang kommer från kinesiska landsbygden till London för att lära sig engelska med den utsikten för ögonen att få ett bättre liv i Kina än det hennes föräldrar har haft och har. Det blir en mödosam vistelse för Zhuang - språket kräver mycket energi, och det gör också den kärleksrelation hon inleder med en 20 år äldre man - bohem och "gröna vågare". Det är Zhuangs första kärleksrelation och den tar henne från flicka till kvinna, men där språket under ett år hela tiden utvecklas och blir allt rikare, går relationen till den älskade efter en stormande första tid, i motsatt riktning.
The Guardian ger boken betyget rolig och charmig... mer än bara en kärlekshistoria. Jag instämmer i det, men någonstans i mig gör den också lite ont - det finns också mörka stråk i berättelsen. Men jag tror jag vet vad The Guardian tycker är roligt med boken - vi följer Zhuangs språkliga utveckling - boken är skriven på torftig nybörjarengelska men utvecklas allteftersom tiden i landet blir längre. Så här låter det i början av boken: "Varje enda namn mycket svårt komma ihåg, för inte bara Londons flygplats på enkelt sätt som vi säga Beijings flygplats. Allt mycket förvirrande sätt här, passagerare är i skilda två köer"
I slutet låter Zhuangs språk: "Om vår kärlek existerade i kinesiskt tempus, då den skulle vara för alltid. Den skulle vara oändlig" Imponerande!
Om jag inte tyckte det var jobbigt att läsa med ett sådant språk? Nej, jag gjorde ju inte det. Kan det bero på att jag möter detta sätt att prata varje dag på mitt jobb? Att mitt jobb påverkat mig i synen på hur man kan se på språk som kommunikation blir så tydligt när jag läser denna bok. Jag är glad för detta och och ska bära det med mig när jag då och då känner att jag inte orkar vara så lyssnande och förstående som jag måste vara i respekt för många besökares livssituation.
Tjugotreåriga Zhuang kommer från kinesiska landsbygden till London för att lära sig engelska med den utsikten för ögonen att få ett bättre liv i Kina än det hennes föräldrar har haft och har. Det blir en mödosam vistelse för Zhuang - språket kräver mycket energi, och det gör också den kärleksrelation hon inleder med en 20 år äldre man - bohem och "gröna vågare". Det är Zhuangs första kärleksrelation och den tar henne från flicka till kvinna, men där språket under ett år hela tiden utvecklas och blir allt rikare, går relationen till den älskade efter en stormande första tid, i motsatt riktning.
The Guardian ger boken betyget rolig och charmig... mer än bara en kärlekshistoria. Jag instämmer i det, men någonstans i mig gör den också lite ont - det finns också mörka stråk i berättelsen. Men jag tror jag vet vad The Guardian tycker är roligt med boken - vi följer Zhuangs språkliga utveckling - boken är skriven på torftig nybörjarengelska men utvecklas allteftersom tiden i landet blir längre. Så här låter det i början av boken: "Varje enda namn mycket svårt komma ihåg, för inte bara Londons flygplats på enkelt sätt som vi säga Beijings flygplats. Allt mycket förvirrande sätt här, passagerare är i skilda två köer"
I slutet låter Zhuangs språk: "Om vår kärlek existerade i kinesiskt tempus, då den skulle vara för alltid. Den skulle vara oändlig" Imponerande!
Om jag inte tyckte det var jobbigt att läsa med ett sådant språk? Nej, jag gjorde ju inte det. Kan det bero på att jag möter detta sätt att prata varje dag på mitt jobb? Att mitt jobb påverkat mig i synen på hur man kan se på språk som kommunikation blir så tydligt när jag läser denna bok. Jag är glad för detta och och ska bära det med mig när jag då och då känner att jag inte orkar vara så lyssnande och förstående som jag måste vara i respekt för många besökares livssituation.
måndag 8 september 2008
Vildsvinet
På biblioteket har vi en äldre, mycket trevlig och belevad, manlig låntagare. Han frågar ofta om tips på böcker och även om han kanske inte alltid egentligen "tror" på de tips jag ger, lånar han dem alltid. Förra gången han var på biblioteket, fick jag ett boktips av honom, som jag givetvis lånade. Det var Vildsvinet av Renzo Aneröd. - "Läs denna så förstår du området du arbetar i" sa han.
Nu har jag läst den, och visst, jag känner igen mycket, men inte allt - så insatt är jag inte i den undre världen, tack och lov för det. Å andra sidan blev jag inte det minsta chockad heller.
Handlingen utspelar sig i Göteborg, i Gårdsten, där den överväldigande majoriteten är invandrad från jordens alla hörn. Dit kommer Zanko, kurd, på flykt undan Saddam Husseins Irak i början av 90-talet. Han är i de nedre tonåren och ganska fort hamnar han snett. Det gäller att ta makten för att inte förlora sin heder. Zanko och hans kompisar går från att vara det ledande och fruktade gänget på skolan till att vara ett av de verkligt tunga, kriminella gängen i hela Göteborg. Han åker fast och tilbringar en tid på Kumlaanstalten. Väl ute igen lovar han sin familj att sköta sig, men han har redan bestämt sig för att det inte är värt jobbet att vara laglig. När gängkrigen till sist kryper tätt inpå hans familj, fångas han upp av en gammal kompis som blivit rättrogen muslim. Zanko försöker verkligen leva efter muslimska seder för att döva hatet smärtan och skulden. När han genom vännen träffar en karismatisk islamist, tar Zankos hat dock över och han ser sin möjlighet att upprätta hedern genom att offra sig i Jihad.
Den här boken tar upp obehagliga men viktiga företeelser. Tyvärr vill den greppa allt för mycket invandrings- och kulturellt beingad problematik på en och samma gång. Diskoteksbranden, konflikten mellan kruder och assyrier, rättrogna mot jihadister, hedersmord, frigjorda iranska kvinnor, avrättningar, kidnappning osv. På ett sätt blir jag rätt fascinerad av att Aneröd lyckas få in allt i en och samma bok och hanverkar ha rätt bra koll på det han skriver om. Men denna anhopning gör att boken tappar i trovärdighet. Den blir ett pussel av allt otäckt men lyckas inte beröra på djupet. Det är kanske på grund av detta jag aldrig skulle våga rekommendera denna bok till yngre vuxna utan att veta om det finnas utrymme för samtal om bokens innehåll efter läsning. Det är inte givet att det fromma och "rätta" vinner över det hat som kommer till uttryck genom Zankos tankar och gärningar. Han kan nog bli idol hos en del, tyvärr.
Recension i SvD
Nu har jag läst den, och visst, jag känner igen mycket, men inte allt - så insatt är jag inte i den undre världen, tack och lov för det. Å andra sidan blev jag inte det minsta chockad heller.
Handlingen utspelar sig i Göteborg, i Gårdsten, där den överväldigande majoriteten är invandrad från jordens alla hörn. Dit kommer Zanko, kurd, på flykt undan Saddam Husseins Irak i början av 90-talet. Han är i de nedre tonåren och ganska fort hamnar han snett. Det gäller att ta makten för att inte förlora sin heder. Zanko och hans kompisar går från att vara det ledande och fruktade gänget på skolan till att vara ett av de verkligt tunga, kriminella gängen i hela Göteborg. Han åker fast och tilbringar en tid på Kumlaanstalten. Väl ute igen lovar han sin familj att sköta sig, men han har redan bestämt sig för att det inte är värt jobbet att vara laglig. När gängkrigen till sist kryper tätt inpå hans familj, fångas han upp av en gammal kompis som blivit rättrogen muslim. Zanko försöker verkligen leva efter muslimska seder för att döva hatet smärtan och skulden. När han genom vännen träffar en karismatisk islamist, tar Zankos hat dock över och han ser sin möjlighet att upprätta hedern genom att offra sig i Jihad.
Den här boken tar upp obehagliga men viktiga företeelser. Tyvärr vill den greppa allt för mycket invandrings- och kulturellt beingad problematik på en och samma gång. Diskoteksbranden, konflikten mellan kruder och assyrier, rättrogna mot jihadister, hedersmord, frigjorda iranska kvinnor, avrättningar, kidnappning osv. På ett sätt blir jag rätt fascinerad av att Aneröd lyckas få in allt i en och samma bok och hanverkar ha rätt bra koll på det han skriver om. Men denna anhopning gör att boken tappar i trovärdighet. Den blir ett pussel av allt otäckt men lyckas inte beröra på djupet. Det är kanske på grund av detta jag aldrig skulle våga rekommendera denna bok till yngre vuxna utan att veta om det finnas utrymme för samtal om bokens innehåll efter läsning. Det är inte givet att det fromma och "rätta" vinner över det hat som kommer till uttryck genom Zankos tankar och gärningar. Han kan nog bli idol hos en del, tyvärr.
Recension i SvD
torsdag 4 september 2008
Zoli
”Jag frågade Enrico varför han inte hade frågat mig någonting om hur det var att vara zigenare och han frågade mig varför jag aldrig hade frågat honom något om hur det var att inte vara det. Det var kanske det vackraste svar som jag någonsin hade hört.”
Zoli är en kvinna, född på i mitten av 30-talet, och sålunda ett barn under 2-a världskriget. Zoli är rom (ordet zigenare accepterat bland vissa romska grupper) i dåvarande Tjeckoslovakien. En vårvinter bevittnar hon hur alla övriga familjemedlemmar drivs ut på en isbelagd sjö av Hlinka-gardister och tvingas stanna där tills isen smälter. Kvar finns endast morfar, men Zolis morfar är en man med visioner för sitt barnbarn. Emot alla romska seder lär han Zoli både läsa och skriva. Detta för henne i vuxen ålder till framgång - hon blir en upphöjd romsk poet - men leder också till föskjutning från romerna i landet. I och med att hennes dikter mot hennes vilja blir tryckta, förråder hon den romska kulturen. Zolis vandring börjar. Efter många umbäranden, spott och spe, blir hon hjälpt över Alperna, in i Italien. Mannen som tar henne förbi vaktposteringarna i bergen blir så småningom henns man, Enrico. Det är han som säger de fantastiska orden.
Zoli blir en helt igenom levande person i boken, skriven av Colum McCann, och hon finns ju också bland oss här i vårt land, om än inte i en och samma person. I mitt jobb möter jag "Zoli" ofta. Jag möter också alla mina fördomar. Enricos ord är värda att ta till sig. Läs den gärna.
Zoli är en kvinna, född på i mitten av 30-talet, och sålunda ett barn under 2-a världskriget. Zoli är rom (ordet zigenare accepterat bland vissa romska grupper) i dåvarande Tjeckoslovakien. En vårvinter bevittnar hon hur alla övriga familjemedlemmar drivs ut på en isbelagd sjö av Hlinka-gardister och tvingas stanna där tills isen smälter. Kvar finns endast morfar, men Zolis morfar är en man med visioner för sitt barnbarn. Emot alla romska seder lär han Zoli både läsa och skriva. Detta för henne i vuxen ålder till framgång - hon blir en upphöjd romsk poet - men leder också till föskjutning från romerna i landet. I och med att hennes dikter mot hennes vilja blir tryckta, förråder hon den romska kulturen. Zolis vandring börjar. Efter många umbäranden, spott och spe, blir hon hjälpt över Alperna, in i Italien. Mannen som tar henne förbi vaktposteringarna i bergen blir så småningom henns man, Enrico. Det är han som säger de fantastiska orden.
Zoli blir en helt igenom levande person i boken, skriven av Colum McCann, och hon finns ju också bland oss här i vårt land, om än inte i en och samma person. I mitt jobb möter jag "Zoli" ofta. Jag möter också alla mina fördomar. Enricos ord är värda att ta till sig. Läs den gärna.
onsdag 3 september 2008
Falling man, Extremt högt - otoligt nära
Snart kommer minnena för många igen - 11 september. Falling man av Don de Lillo utspelar sig från och med den stund tvillingtornen rasar och några år fråmåt i tiden. Vi följer en man, hans frånskilda fru, deras son och fruns mor. Mannen har lyckats ta sig ut ur ett av de raserade tornen. I någon slags chock och tomhet återvänder han till sin fru. Livet efter katastrofen blir aldrig detsamma och bokens personer kommer att leva inneslutna i var sin värld med vissa kontakter med varandra möjliga. Tomhet, ödslighet, rädsla, alienation.
Detta är den andra bok jag läst som har 11 september som utgångspunkt. Förra sommaren läste jag Extremt högt, otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Den grep verkligen tag - Falling man gör inte det, men det är ingen dålig bok för det. Se/hör gärna Don de Lillo läsa början av historien:
Detta är den andra bok jag läst som har 11 september som utgångspunkt. Förra sommaren läste jag Extremt högt, otroligt nära av Jonathan Safran Foer. Den grep verkligen tag - Falling man gör inte det, men det är ingen dålig bok för det. Se/hör gärna Don de Lillo läsa början av historien:
tisdag 2 september 2008
Angel - hunden som kom tillbaka
Angel - Hunden som kom tillbaka är skriven av Gull Åkerblom. Denna bok står mest inne på hyllan i biblioteket. Det är en smal bok - 60 sidor allt som allt. Men en bra bok - absolut värd att rekommenderas.
Sebastian har flyttat med sin mamma till ett litet torp i skogen sedan några år tillbaka. Anledningen är en nu frånvarande pappa som mår mycket dåligt. Som tur är har Sebastian en bra kompis, Matte och en flicka - Magda (som är syster till Matte) som han älskar. Både Sebastian och Magda har upplevt tunga saker, men Magda blir den som hjälper Sebastian genom det hemska. Hon ger honom en skrivbok att skriva av sig i. Men - allra viktigast för hela handlingen är ändå Angel, Sebastians älskade hund, som inte längre finns i livet, i alla fall inte kroppen. Men hur är det med själen - kan den leva vidare?
Boken är klassicficerad som Hcg (9-13 år). Jag rekommenderar den hellre åt yngre tonåringar.
Finns boken på biblioteket?
Läs om författaren på Barnens bibliotek!
Sebastian har flyttat med sin mamma till ett litet torp i skogen sedan några år tillbaka. Anledningen är en nu frånvarande pappa som mår mycket dåligt. Som tur är har Sebastian en bra kompis, Matte och en flicka - Magda (som är syster till Matte) som han älskar. Både Sebastian och Magda har upplevt tunga saker, men Magda blir den som hjälper Sebastian genom det hemska. Hon ger honom en skrivbok att skriva av sig i. Men - allra viktigast för hela handlingen är ändå Angel, Sebastians älskade hund, som inte längre finns i livet, i alla fall inte kroppen. Men hur är det med själen - kan den leva vidare?
Boken är klassicficerad som Hcg (9-13 år). Jag rekommenderar den hellre åt yngre tonåringar.
Finns boken på biblioteket?
Läs om författaren på Barnens bibliotek!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)