torsdag 19 juni 2008

Innan jag dör

Tessa är sexton år och döende i cancer. Hon fick diagnosen när hon var tolv, och sedan dess har hennes pappa gjort allt han kan för henne. Mamma däremot har varit rätt osynlig - en sorg för både mamma och dotter. Tessas vetskap om att hon bara har några månader kvar att leva gör henne rasande - hon vill inte dö utan att riktigt känna att hon har levt. Tessa skriver en lista på saker hon ska göra innan det är för sent. Hon skriver den på tapeten ovanför sin säng: ha sex med en kille, prova droger, säga ja till allt under en dag, köra bil (Tessa har inget körkort) m.m.
Det håller på att gå ganska illa för Tessa och situationen för pappan är svår, minst sagt. Vändningen kommer när Tessa en dag tar kontakt med pojken i grannhuset - de blir förälskade i varandra. Mellan dem växer en kärlek fram som är berusande, men som också innehåller så mycket sorg. Tessas frustration och ilska förbyts så småningom till acceptans och när hon till sist tvingas släppa taget, har hon inom sig accepterat att hennes liv nu tar slut.

Innan jag dör av Jenny Downham är en omtumlande bok full av ungdomlig livskraft men det är också en otroligt sorlig bok. Jag vet att vissa recensenter inte vill beskriva boken som just sorglig, men jag håller inte med. Att en ung människa ska dö framstår för mig alltid som tragiskt. Men - det livsbejakande innehållet är starkt och boken är skriven helt utan sentimentalitet. Dessutom går text och form hand i hand mot slutet - något som förstärker läsningen ännu mer.
Den här boken rekommenderar jag alla vuxna och äldre ungdomar.