tisdag 17 juni 2008

Farfar upp i graven

En av de senaste böcker jag läst är en debut som sålt i 20 länder. Läste en recension i DN som jag sedan la på min kollegas skrivbord, bara som ett litet lästips. Kollegan missuppfattade mitt syfte och beställde boken direkt, så det var bara för mig att låna hem den.

Sasa Stanisics Farfar upp i graven är en virvlande skröna som tar sin början i Jugoslavien före inbördekriget. Alexandar, bokens huvudperson, är 14 år och bor i nuvarande Bosnien. Alexandar har två idoler - farfar, som alltid berättar skrönor för sitt barnbarn och floden Drina. Det bekymmerslösa barndomslivet tar slut när farfar dör och kriget bryter ut. Familjen flyr till Tyskland. Alexandar blir vuxen och livet går vidare. Men hans längtan att återse sin älskade flod Drina och sin barndomsförälskelse Asija, som försvinner från honom när kriget förflyttas ända in i trappuppgången, är stor.

Den allvarliga bakgrunden till trots, är detta en bok full av berättarglädje och komik - som läsare kan vi ana vilken god historieförtäljare farfar måste ha varit. Referenser till det forna öst finns det gott om: president Tito som aldrig riktig kan förklaras död, egensinniga bilar av märket Yogo och Raki i rikliga mängder. Trots alla komiska inslag finns en dov ton genom hela handlingen. Här finns krigets alla hemskheter, men aldrig (!) uttalade - de antyds och lämnas sedan till läsaren att själv förstå vidden av.

Den här boken ska du läsa om du uppskattar en bra berättelse som också bjuder på ett eget och vackert språk.
"En bra historia, skulle du ha sagt, är som vår Drina: en aldrig sinande rännil, hon sipprar aldrig, hon är stormande och bred, tillflöden kommer till, berikar henne, hon svämmar över sina bräddar, bubblar och brusar, blir grundare här och där, men sedan är det forsar, ouvertyrer till djupet och inget skvalpande. Men en sak kan varken Drina eller historierna: det finns ingen återvändo för någondera (s. 302).

Men visst - det går att uppfatta boken på andra sätt. Läs DN-s recension av boken innan du läser den i SvD, snälla...

Inga kommentarer: