Innan jag dör

Tessa är sexton år och döende i cancer. Hon fick diagnosen när hon var tolv, och sedan dess har hennes pappa gjort allt han kan för henne. Mamma däremot har varit rätt osynlig - en sorg för både mamma och dotter. Tessas vetskap om att hon bara har några månader kvar att leva gör henne rasande - hon vill inte dö utan att riktigt känna att hon har levt. Tessa skriver en lista på saker hon ska göra innan det är för sent. Hon skriver den på tapeten ovanför sin säng: ha sex med en kille, prova droger, säga ja till allt under en dag, köra bil (Tessa har inget körkort) m.m.
Det håller på att gå ganska illa för Tessa och situationen för pappan är svår, minst sagt. Vändningen kommer när Tessa en dag tar kontakt med pojken i grannhuset - de blir förälskade i varandra. Mellan dem växer en kärlek fram som är berusande, men som också innehåller så mycket sorg. Tessas frustration och ilska förbyts så småningom till acceptans och när hon till sist tvingas släppa taget, har hon inom sig accepterat att hennes liv nu tar slut.

Innan jag dör av Jenny Downham är en omtumlande bok full av ungdomlig livskraft men det är också en otroligt sorlig bok. Jag vet att vissa recensenter inte vill beskriva boken som just sorglig, men jag håller inte med. Att en ung människa ska dö framstår för mig alltid som tragiskt. Men - det livsbejakande innehållet är starkt och boken är skriven helt utan sentimentalitet. Dessutom går text och form hand i hand mot slutet - något som förstärker läsningen ännu mer.
Den här boken rekommenderar jag alla vuxna och äldre ungdomar.

Tidningsdeckarna och smugglarligan

Sommar på biblioteket = bokklubb. I år kör vi för tredje gången. Innehållet har skiftat - denna sommar kommer att gå i spänningens tecken, så nu plöjer jag deckare för "slukaråldern" - så många jag hinner. När jag var i samma ålder som barnen i klubben, läste jag en sån där bok med "röd rygg" ni vet - en av alla de böcker som inte fick finnas på biblioteket på 70-talet, men som bibliotekarien sparade för att hon visste att vi barn älskade dem. Jag menar förstås Wahlströms serier. En bok hette "De sex och mysteriet på... ". Den var så rysligt spännande, jag vågade knappt vända blad och blev rädd varje gång jag bara tänkte på titeln när jag väl läst klart den. Därför förträngde jag vad boken hette och kan nu inte komma ihåg detta- det är synd! Jag hade behövt ha den som referenspunkt när jag nu läser den ena deckaren efter den andra som ska bjuda dagens unga läsare på spänning. Är dagens deckare verkligen lika spännande som de på min tid?

Jag har hittat några deckare jag gillar men också några jag verkligen inte gillar! Det som slår mig är att huvudpersonerna i många av dagens deckare inte får må bra. Det är frånvarande föräldrar, separerade föräldrar, döda föräldrar... Kan inte dagens unga få sjunka ner i en spännande bok med familjer som fungerar (hyfsat i alla fall). Måste livet vara så komplicerat hela tiden? Ingen chans att drömma sig bort och låtsas att allt är OK, även om det i verkligheten inte är så bra som man skulle vilja!

Jo då, några deckare befriade från familjeproblem, har jag stött på. Det är skönt att de finns! Så vill du läsa om brott och må gott, läs Tidningsdeckarna och smugglarligan av Arne Norlin. Den är charmig och fyndig med trygga barn och trygga föräldrar och en rimlig gåta att lösa.

Om dagens barn tycker att dagen deckare är riktigt spännande kommer jag att få veta om några veckor. Fortsättning följer alltså!

Farfar upp i graven

En av de senaste böcker jag läst är en debut som sålt i 20 länder. Läste en recension i DN som jag sedan la på min kollegas skrivbord, bara som ett litet lästips. Kollegan missuppfattade mitt syfte och beställde boken direkt, så det var bara för mig att låna hem den.

Sasa Stanisics Farfar upp i graven är en virvlande skröna som tar sin början i Jugoslavien före inbördekriget. Alexandar, bokens huvudperson, är 14 år och bor i nuvarande Bosnien. Alexandar har två idoler - farfar, som alltid berättar skrönor för sitt barnbarn och floden Drina. Det bekymmerslösa barndomslivet tar slut när farfar dör och kriget bryter ut. Familjen flyr till Tyskland. Alexandar blir vuxen och livet går vidare. Men hans längtan att återse sin älskade flod Drina och sin barndomsförälskelse Asija, som försvinner från honom när kriget förflyttas ända in i trappuppgången, är stor.

Den allvarliga bakgrunden till trots, är detta en bok full av berättarglädje och komik - som läsare kan vi ana vilken god historieförtäljare farfar måste ha varit. Referenser till det forna öst finns det gott om: president Tito som aldrig riktig kan förklaras död, egensinniga bilar av märket Yogo och Raki i rikliga mängder. Trots alla komiska inslag finns en dov ton genom hela handlingen. Här finns krigets alla hemskheter, men aldrig (!) uttalade - de antyds och lämnas sedan till läsaren att själv förstå vidden av.

Den här boken ska du läsa om du uppskattar en bra berättelse som också bjuder på ett eget och vackert språk.
"En bra historia, skulle du ha sagt, är som vår Drina: en aldrig sinande rännil, hon sipprar aldrig, hon är stormande och bred, tillflöden kommer till, berikar henne, hon svämmar över sina bräddar, bubblar och brusar, blir grundare här och där, men sedan är det forsar, ouvertyrer till djupet och inget skvalpande. Men en sak kan varken Drina eller historierna: det finns ingen återvändo för någondera (s. 302).

Men visst - det går att uppfatta boken på andra sätt. Läs DN-s recension av boken innan du läser den i SvD, snälla...

Högläsaren

I morgon är det dags igen - vår nya bokcirkel ska träffas för tredje gången! Vi har alltså tagit oss igenom tre böcker tillsammans, men inte lyckats prata så mycket om dem. Det blir lätt så när några av oss inte ses mellan träffarna. Dessutom är miljön inte den ultimata för boksamtal, vi ses på krogen för vi vill ju också ha något gott att äta och dricka... Men, nu måste vi finna en lösning - egentligen skulle denna lösning vara klar redan till denna träff, för nu har vi läst en bok som åtminstone jag känner att vi bara MÅSTE prata om: Högläsaren av Berhard Schlink. Boken utspelar sig i Västtyskland i början av -60-talet. En 15-årig ung man (pojke) möter en betydligt äldre kvinna och de inleder en kärleksrelation som kommer att få konsekvenser framför allt för den unge mannen för resten av hans liv. En dag är kvinnan plötsligt försvunnen och pojken har hunnit bli vuxen när han åter stöter på Hanna, som kvinnan heter, men då i en helt annan miljö och situation. Tyskland och 60-tal betyder 15 år efter krigsslutet och landets historia spelar en viktig roll för bokens handling. Du läser boken på en kväll, men frågorna om skam, skuld, värdighet och frihet bär du med dig länge.
Här kan du läsa en djupgående anays (på engelska) av boken: http://en.wikipedia.org/wiki/The_Reader
Tydligen skall boken bli film - premiär december 2008. Bara att hålla utkik!

Priset på vatten i Finistère

I går kom det ett brev i brevlådan, det händer inte ofta nu för tiden. Brevet visade sig vara ett så kallat kedjebrev - när jag fick ett sådant senast kan jag inte minnas. Det jag däremot vet är att jag brutit varenda kedja hittills. MEN så icke denna gång för nu handlar det om "Pocketutbyte". Så här stod det i brevet: "Skicka en pocket till översta namnet på listan, flytta upp tvåan till första plats, skriv ditt eget namn som nummer två och skicka brevet till sex läsglada personer. Om ingen bryter kedjan får du så småningom 36 pocketböcker" Gick inte att motstå, men eftersom jag ville ge bort en bok jag gillar, fick jag gå och införskaffa ett nytt exemplar av boken jag tänkt skicka: Priset på vatten i Finistère av Bodil Malmsten. Den har varit en av mina givna favoriter sedan jag fick den rekommenderad av en väninna för några år sedan. Boken har ett otroligt vackert språk och väcker tankar om livets både stora och små väsentligheter. Det är en rolig bok, en arg bok och ibland en desperat bok. Här får du bland annat stifta bekantskap med den paranta Madame C. och Finistères mullvadar. Boken bjuder på en hel del dråpliga situationer, sådana som uppstår när språket (den där franskan som inte riktigt vill falla på plats) inte fungerar som man tänkt... Är du dessutom trädgårdsintresserad har du ännu mer att njuta av. (Jag är Inte det, men njuter än då!) Till min bestörtning har jag nu upptäckt att mitt eget exemplar av boken saknas i bokhyllan?! Det får bli ännu ett besök på Bergslagens antikvariat.

Förresten - du vet väl att Bodil har en egen blogg, väl värd att hålla koll på: http://www.finistere.se/