Bockfesten

För några veckor sedan läste jag Bockfesten av Mario Vargas Llosa, 2010 års nobelpristagare. Peter Englund rekommenderar denna berättelse som ingång till Llosas författarskap om vi inte läst något av honom tidigare. Det hade inte jag, så Bockfesten fick bli mitt hårda paket under granen. Det var ett innehållsrikt paket!

Romanen beskriver Dominikanska republikens diktator Trujillos sista dagar vid makten i början av 60-talet. Llosa ger oss en lektion i diktaturens tyranni. Vi kommer den obehaglige Trujillo tätt inpå livet, vi lär känna de som beslutat sig för att röja diktatorn ur vägen, vi får veta varför de fattar detta beslut och vi kan utan tvekan sympatisera med dem! Berättelsen sätter Dominikanska republiken på kartan och ger oss en bra lektion i nutidshistoria.

I början av boken kollade jag upp personerna i intrigen - var det på "sanning" eller? Det var det - fakta och fikition i ett - det gillar jag! Berättelsens parallellhandling utspelas i nutid. Urania, dotter till presidentens närmaste man, Augusto Cabral, har i tonåren svikits grymt av sin far, något hon aldrig förlåtit honom. Hon flyr till USA och återvänder tjugo-trettio år senare finnandes sin far i livet, rullstolsbunden och oförmögen att tala efter ett slaganfall. Uranias historia rullas upp parallellt med landets.

Att läsaren redan från början anar vad sveket handlar om och att Trujillo ska mördas gör inte romanen sämre, den blir faktiskt bara bättre och bättre ju längre jag läser. Det är snyggt!

När jag hör och ser om utvecklingen i framför allt Egypten slås jag av hur lika diktaturerna beskrivs, hur många gemensamma drag nutiden uppvisar med dåtiden: Diktatorn har suttit vid makten (direkt eller indirekt) i 30 år och landet är en viktig allierad för USA (Dominikanska rep. som motvikt till kommunismen, Egypten som motvikt till befarad islamism). Samma mekanismer verkar bland såväl förtryckare som förtryckta. Det gör bara Bockfesten ännu bättre