Sommaren -00 åkte min familj på bilsemester till ett av våra östra grannländer. Sommaren var en av de regniga svenska sådana och när våra barn, nio och sju, hörde att deras kompisar skulle åka till solen, ville de förstås också göra det. Men vi föräldrar förklarade tålmodigt för dem att vi minsann skulle företa en mycket mer spännande resa än kompisarna - vår familj skulle åka till en gammal anrik kurort i Estland, där den ryske tsaren en gång i tiden vistats! Jag tror inte att kompisarna tyckte det lät så häftigt, men det kom att bli en otroligt minnesvärd resa för både oss och barnen!
När jag läser Sofi Oksanens prisbelönta bok Utrensning återupplever jag stora delar av vår Estlandsresa eftersom hennes bok utspelar sig på delvis på samma platser som vi besökte - landsbygden i västra Estland. Även tidsmässigt finns beröringspunkter: Oksanens berättelse utspelar sig i nutid samt under och efter 2-a världskriget. När vi en dag under vår vistelse i Estland reste över till Ormsö, en gammal svenskbygd, fick vi höra Gunnars historia. Gunnar hade flytt över till Sverige i båt vid krigsutbrottet -39 När vi träffade Gunnart vid färjeläget på väg tillbaka till fastlandet var det hans första återbesök på barndomsön. Han var omtumlad och hans berättelse berörde starkt! Faktiskt lika stark som Utrensning och de båda berättelserna tillsammans placerar Estland tydligt på min mentala karta.
I Utrensning möter vi Aliide, kvinnan som ägnat hela sitt vuxna liv åt att skydda den man hon förälskat sig i men som valt hennes syster till käresta. För att undkomma Stalins utrensning går svågern med Aliides hjälp under jorden. Aliide håller honom gömd på gården under många år. Som skydd för sin handling väljer Aliide att gifta sig med en man som är infiltratör (? det kan man fundera över när man läst färdigt boken). Systern deporteras till Sibirien. Livet i Stalins Estland gör Aliide hård och bitter. Hon har även tillfogat sina kära oöverkomliga sår och trots alla år som gått är Aliide fortfarande hatad av folket i byn. Förlåtelse finns inte (och när jag minns Gunnars berättelse kan jag förstå att det kan vara så).
När Aliide en dag finner en sargad ung flicka på sitt gårdstun, ger hon henne sin hjälp. Det ska visa sig att Aliide mött sin systers dotterdotter. Denna unga flicka är ett offer för dagens trafficking och har lyckats fly undan sina hallickar.
Aliide tecknas inte som en sympatisk person och jag har svårt att ursäkta hennes handlingar gentemot systern. Samtidigt är det omöjligt att förstå hur det var att leva under Stalins diktatur, så vem kan döma? När Aliide får en möjlighet att sona sina gärningar, tar hon den och återupprätar på så sätt sig själv som människa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar