Svenska för idioter

Eftersom jag aldrig läst något av av Mats Wahl, vilket inte alls känns bra, tog jag med mig Svenska för idioter hem över helgen. Efter halva boken kom jag på att jag visst läst författaren, kände igen berättarstil och tema - trasig pojke, föräldrar som sviker och vuxna som inte är vuxna.

Henke har börjat första ring - individuella programmet. Det är en kaotisk grupp även om de inte är så många. Klassföreståndaren är nyutexaminerad och full av engagemang. Hon ifrågasätts givetvis direkt men lyckas ändå få gruppen att gå med på att de tillsammans ska skriva en bok. Titeln blir klasskompisen Emmas förslag: Svenska för idioter, en titel som studierektorn sätter stopp för så den boken blir aldrig skriven av klassen, däremot av Henke och det är genom hans skrivande som läsaren får ta del av vad som sänkt Henke.

Henke lever med sin mamma, som ligger i sängen hela dagarna och röker och inget orkar ta sig för. Varför förstår vi efter ett tag - lillasyster Annie drunknade tre år tidigare. Efter den händelsen spårade Henke och hans mamma ur, var och en på sitt sätt, och nu är IV det enda program han kommer in på - han tillhör förlorarna i samhället, allt enligt gruppen själv. Henkes styvfar bor inte längre hos dem och han ska dessutom in på några månader. Henkes riktiga pappa har han aldrig träffat, så när denne en dag plötsligt dyker upp för att träffa sin son blir Henke urförbannad.

Henke vill inte se sig själv som förlorad, han kämpar med sin självbild och utmanar kompisarna. En händelse i matsalen leder till att Henke ställer upp i stadens buggtävling med skolans smartaste tjej - Elin på Natur. Han blir förälskad - oundvikligt. Kompisarna hånar honom - han fattar väl att en tjej från Natur aldrig skulle kunna nedlåta sig till att bli ihop med en från IV.

Den skolvärld som skildras är hård och brutal med killgäng som hotar och dominerar och den inspark som skildras är en katastrof inte minst för alla tjejer. Boken innehåller många intriger som inte går att redogöra för här. Det är en mörk berättelse men med ljusglimtar - fröken Johanna som vägar se klassen som förlorad och som faktiskt får några att fundera och Henkes mamma som lyckas komma på benen och öppna kiosken. Men det är mörkt - jantelagen styr ungdomarnas liv hur mycket Johanna än vill få dem att tro på sig själva och jobba mot denna förlamande lag. Jag lämnar berättelsen tyngd, de sista kapitlen är brutala och "skomakare bli vid din läst" råder. Trösten blir Henkes väg framåt. Jag skulle vilja veta hur det gick för dem alla - Kosken, Dragan, Saida...