Amsterdam

Ännu en bok avklarad i vår bokcirkel - Amsterdam av Ian McEwan. En av cirkelns deltagare gillar denna författare jättemycket. Själv har jag läst en bok: På Chesil beach (som jag tyckte jag var sådär), och sett en filmatisering av Försoning, (bra!). När så Ian McEwan kom med sin nya roman i höstas var han på mångas läppar och eftersom Amsterdam av flera beskrivits som en av hans bättre romaner (Booker-priset 1998), valde vi att läsa denna samtidssatir.

Bokens huvudpersoner, två tämligen egocentrerade män mitt i karriären, journalisten Vernon och kompositören Clive, träffas på Mollys begravning. Molly, som båda männen haft ett förhållande med i sin ungdom, har avlidit under tragiska former, för tidigt och smärtsamt. I backspegeln blir Molly kvinnan med stort K, som beskurits sin handlingsfrihet genom sin sjukdom , men dessutom av sin nuvarande man, som ensam tagit hand om henne mot slutet och förvägrat henne umgänge med bland andra de ovan nämnda herrarna, till deras stora förtret. Skrämda av Mollys lidande ingår Clive och Lynley en pakt - om någon av dem blir obotligt sjuk, ska den andre bistå med hjälp att göra slut på lidandet, därav bokelns titel.

Clive är kompositören som tiden sprungit förbi - han arbetar på en millenie-symfoni men får inte till finalen. Tiden är knapp och han företar en vandring i Lake district för att finna inspirationen. Där blir han vittne till inledningen av en våldtäkt, men eftersom han precis fått en melodislinga i huvudet, väljer han att inte se vad som håller på att hända. Väl hemkommen lyckas Clive, med hjälp av alkoholens dimmor, skriva klart symfonin och han är stolt! Och nöjd! Det bästa efter Beethoven! Eller?

Lynley är den mediokre journalisten som lyckats bli chefredaktör för en tidning. Men läsarna sviker, så nu gäller det att vända upplagesiffrorna. På Mollys begravning möter Linley utrikesminister Garmony, även han en av Mollys gamla älskare. Denne man är en konservativ typ som kandiderar för premiärminsiterposten och vars politiska åsikter både Linley och Clive föraktar, även om de kanske i själva verket inte står så långt ifrån denna politik i sitt sätt att leva. När Linley på oklart sätt kommer över foton av Garmony iklädd kvinnokläder ser han sin chans - han ska göra världens scoop. Tidningsredaktionens gamla murvlar tar avstånd - präglade av sin syn pressetik, men andra ser chansen och utnyttjar situationen för egen del.

Där är vi alltså - mitt i boken - två män mitt i livet - otillfredsställda med sin livssituation, men med chans att åter hamna i strålkastarljuset, även om det kostar andra om inte livet, så hedern.

Det är en märklig, skruvad och rolig bok med en oväntad vändning och med en massa trådar att dra i under ett samtal. Boken har 170 sidor, det tog 60 sidor för berättelsen att ta fart, men startsträckan var värd att färdas, även om den inte lämnar några djupare avtryck. Kan bero på att den är distanserad och känslokall - precis som Vernon och Clive. Bara det!