tisdag 14 september 2010

Den store Gatsby

Den store Gatsby av F Scott Fitzgerald har kommit i nyöversättning och eftersom jag inte läst den tidigare tog jag mig an den i helgen.

Handlingen utspelar sig i mellankrigstidens New York, det rika, flärdfulla New York där pengar, sprit och flärdfullt leverne är det som gäller om man inte drabbats av depressionen.

När Nick Carraway bestämmer sig för att flytta österut för att jobba med aktier, får han hyra ett rätt alldagligt hus i ett för övrigt mycket fashionabelt område. Hos grannen är det fest dygnet runt - folk kommer och går, mat och sprit flödar, men ingen känner egentligen värden - Jay Gatsby. Det blir Nicks uppgift att berätta Gatsbys historia, en rätt märklig sådan.
Kortfattat lever Gatsby sitt liv på en gammal dröm om Daisy - en kortvarig kärlek som aldrig lämnat hans tankar. Daisy är förstås gift med en rik och tämligen otrevlig knös (Tom) som i sin tur har en älskarinna (Myrtle) som inte alls är så rik men njuter av Toms pengar. Älskarinnans man är en stackars bilreparatör som intet anar förrän mot slutet men då går allt åt h-vete för alla i alla fall.

Den STORE Gatsby - stor i vems ögon? Sina egna? Daisys? Nick's? Alla gästers? Han är i vart fall en människa som hos Nick väcker både sympati och antipati. För det stora flertalet väcker han inga känslor alls - det blir uppenbarat när ingen mer än Nick kommer till hans begravning.

Varför räknas Den store Gatsby som klassiker? Det finns så många sätt att läsa boken, så många likelser och paralleller att dra men då krävs en hel del kännedom om den tidens Amerika. Utan efterord hade boken förlorat sin klassikerstatus för många nya läsare, nu får vi hjälp att se och förstå - uppskattat!

Tre apor

Jag tog en tunn bok att sticka emellan med. Berättelsen kom i vintras och fick fina recensioner. Ändå står Tre apor av Stephan Mendel-Enk alltid inne på skylthyllan. Den behöver med andra ord hjälp att röra på sig. Frågan är om jag kan föra dess talan i positiv bemärkelse?

Jo då, det kan jag. Tre apor är en historia med bra flyt och berättarglädje. Berättelsen utspelar sig i Göteborg, där vi möter en judisk familj i tre generationer, farfar, pappa och son vilka alla har olika förhållningssätt till staten Israel och till vad det innebär att vara en sann jude. Berättelsen ger läsaren en insyn i judiska traditioner men framför allt berättar den en historia som återfinns oavsett land eller tro - den unga människans sårbarhet och väg till vuxenlivet och den berättar den på ett rätt dråpligt sätt. Ett lite märkligt grepp, men det gör att den stannar kvar längre. Titeln? Jag vet inte: Farfar liknade en apa rent utseendemässigt, men fler undertoner måste finnas. Boken läses snabbt, men berättelsen ger stoff för vidare funderingar.

Med lätta bevis

Bokcirkeln beslutade sig för att läsa en deckare. Alla lämnade förslag och sedan avgjorde lotten vilken berättelse som skulle berättas. Mitt förslag vann inte, men det gjorde ingenting. Vinnare blev Jacquelin Winspear's "Med lätta bevis" - en roman med detektiven Maisy Dobbs.

Denna roman är en oerhört charmig historia. Miss Dobbs verkar som privatdetektiv i mellankrigstidens London. TIll sin hjälp har hon Billy som är lite av allt i allo. Maisy har, som de flesta andra, drabbats personligen av kriget, hennes fästman sitter psykiskt skadad på ett hem för krigsinvalider.

I denna andra Maisy Dobbs-deckare får Maisy och Billy i uppgift att leta reda på en överklassflicka (-dock över 30 år) som rymt hemifrån. Fadern är affärsinnehavare och känd i hela London. Han betraktas av omvärlden som en mycket strävsam, rättviss och hjälpsam människa som alltid hjälpt de utsatta i sina firmor. Den egna dottern verkar dock vara av annan uppfattning. I sitt sökande efter denna kvinna träffar Dobbs på mordfall som, verkar det, kan vara sammankopplade med den klient hon söker.

Det här är inte en jättespännande bok, men en trevlig berättelse och med ett slut som åtminstone inte jag kunde räkna ut. På vägen fram till upplösningen får vi läsare en hel del kännedom om mellankrigstidens levnadsvillkor och inte minst mode. Författaren beskriver tämligen utförligt hur Maisy klär sig. Jag har funderat på om beskrivningarna är för många, men, nej - jag tycker nog Winspear balanserar det hela väldigt bra! Dessutom ger författaren oss flera små klokskaper som känns som ett något ovanligt grepp i denna genre. Att Winspear dessutom låter Maisy Dobbs lösa sina fall genom att lyssna inåt och lita till sin intuition i väldigt hög grad är sympatiskt. En feel-goodroman fast bättre ändå, tycker jag. Bra förslag Maja!