Vid Grand Central station satt jag och grät

Vid Grand Central station satt jag och grät av Elisabeth Smart är en tunn och gles bok men innehåller en sprakande och förtärande passion, från första skälvande mötet med den gifte mannen till den stund då allt är över.

Det är Passionen som står i centrum i Elisabeth Smarts bok. Huvupersonen själv är en ogift kvinna vars porträtt tecknas genom de känslor hon rids av och de handlingar som följer därav. Berättelsen är en blandning av poesi och prosa. Den består av tio korta kapitel, men trots bokens ringa omfång var den rätt tuff att ta sig igenom beroende av språket. Det blev tvärstopp nästan med en gång: "Vad står det egentligen?" "Vad menar hon?"

Vi hade den som bok i vår bokcirkel och var alla överens om att det var en annorlunda bok som var intressant att ha kommit i kontakt med. Berättelsen bygger på Smart's eget liv. Det blev en diskussion om huruvida man ska tolka slutet så att kvinnan väljer att ta livet av sig eller leva vidare. Texten går att läsa på båda sätten, menade jag, vilket en av medlemmarna blev nästan bestört att höra, eftersom den bygger på författarens eget liv och hon dog inte till följd av passionen.

En bok att läsa om och om igen och diskutera/tolka mening för mening, sida för sida, kapitel för kapitel. Det orkade förstås inte vi i vår cirkel, men sugna på mer passion ger vi oss i kast med Älskaren av Duras till nästa gång:)

Decembergatans hungriga andar

Som att få en knytnäve i magen …
…så känns det att läsa ungdomsboken Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo.
Det här är berättelsen om Jenny, Jenny Stefansson som på sommarlovet mellan 7-an och 8-an bestämmer sig för att bli s m a l. Jenny är tjejen som ingen egentligen vill vara med. De tjejkompisar som trots allt finns blir ihop med killar. Killarna ser förstås inte alls åt Jenny. Varför skulle de göra det? Vilken kille vill vara ihop med en fläskig tonåring som ser ut som en gris? Egentligen vill inte mamma och pappa heller att Jenny ska finnas, det bara vet hon. För Jenny finns den här sommaren bara en tanke. Om hon blir smal, riktigt smal, då blir hon snygg och då får hon vara med bland dem som räknas. Hon har sommarlovet på sig…

Jenny tillbringar några veckor av sommaren hos sin vuxna syster Mathilde i Stockholm. Mathilde och hennes man Ehrnst bor i en fashionabel lägenhet i innersta’n. De har en dotter som Jenny ska passa några veckor. Mathilde har allt det som Jenny saknar. Systern är smal, snygg, sportig och gift med en framgångsrik, förmögen man. Jämfört med Mathilde är Jenny ingenting – hon är bara klumpig, ful och fet. Det är nu Jenny bestämmer sig, hon gör upp sin Superdietplan, som i princip består av ingen mat alls. För att Mathilde och Ehrnst inte ska märka något, äter Jenny den mat som serveras men går sedan på toaletten och spyr upp alltihop igen. När hon väl har börjat göra så här, kan hon inte sluta och sprayflaskan med tallbarrsdoft på toaletten döljer spylukten.

Ett bråk mellan Jenny och Mathilde leder till att Jenny åker hem igen, tidigare än beräknat. På tåget möter hon Betty. De känner omedelbart igen varandra, inte bara för att de bor grannar, de rids av samma mani – att bli smal eller i Bettys fall, förbli smal. I Betty finner Jenny sin första riktiga vän, men det är en ödesdiger vänskap. Jenny ser väldigt mycket upp till Betty, som dessutom är fyra år äldre. Bettys livsstil driver såväl Betty som Jenny till livets rand.

Runt Jenny finns mamma och pappa som älskar sin dotter. Först märker de inte vad som håller på att hända, eftersom Jenny av gammal vana klär sig i många lager bylsiga kläder för att dölja sin ”fetma”. När pappa ger sin dotter en födelsedagskram blir han förskräckt. Men Jenny har en smart förklaring till sina tappade kilon och föräldrarna backar. De intalar sig att förändringen är fullt normal, vikten kan röra sig upp och ner i tonåren. Inom sig sörjer Jenny att föräldrarna, som hon älskar tillbaka, inte står på och kräver en förklaring till vad som håller på att hända.

Det finns en kompis som inte viker med en gång och det är Charlie. Hon försöker bry sig men ju mer Jenny tappar i vikt, ju smalare Jenny blir, desto mer påverkas hennes humör. Jenny blir aggressiv, och Charlie ger upp Jenny. När Betty försvinner bort är Jenny djupt inne i sin anorexia och ännu mer ensam än någonsin förut.

Decembergatans hungriga andar har många likheter med en annan bra, men tung bok: I taket lyser stjärnorna av Johanna Thydell. Jag gillar verkligen Decembergatan... trots att den var hemsk att läsa, från första till sista sidan . En skildring av ett så destruktivt beteende tror jag aldrig jag stött på. Detta är en bok även alla vuxna borde läsa. Berättelsen öppnar verkligen ögonen för hur hårt ett tonårsliv kan vara och vilken fruktansvärd sjukdom Arnorexia är. Varenda en av oss som ens bara anar att någon är på väg in i den sjukdomen/det beteendet är skyldig att slå larm!