Norrtullsligan

Ytterligare 8-e marsläsning: Norrtullsligan av Elin Wägner. Boken skrevs för drygt 100 år sedan (1908) och är en kort berättelse, från början publicerade som följetong, om några kvinnors kamratskap och villkor i Stockholm vid den tiden. Fyra unga kvinnor delar lägenhet, kamratskap och erfarenheter. De är kontorsflickor med svältlöner, långa arbetsdagar; flickor lätt utbytbara mot ny arbetskraft om galoscherna inte passar eller om maskinen inte knattrar tillräckligt fort. Enda "räddningen" finns i äktenskapet, endast då räcker pengarna. Drömmar om jämställdhet i arbete och relationer får stryk just där och då, men i backspegeln har vi nått en bit på väg. Frågan är vilket håll vi går just nu och vem/vad det beror på?

Läs mer:

På resa i Sharialand : ett reportage om kvinnors liv i Saudiarabien

Lästips inför åttonde mars: På resa i Sharialand : ett reportage om kvinnors liv i Saudiarabien av Tina Tunander. Den här boken ger en bild av kvinnors situation i Saudiarabien, ett land jag insåg att jag egentligen inte visste något om förutom att det finns olja, schejker och att alla kvinnor är täckta från topp till tå. Det är dyster läsning! Kvinnor och män får inte finnas på samma ställe - restaurangerna är delade, bröllopsfesten pågår på två håll, män för sig, kvinnor för sig, kvinnor får inte köra bil och ve dig om du inte täcker hela kroppen - en synlig vrist kan väcka mannens begär och då...

Jo, den är skriven med västerländska ögon, men Thunander har intervjuat saudiska kvinnor - upprörda även de över det förtryck de utsätts för.

I Sverige (Västvärlden?) håller Internationella kvinnodagen på att alltmer bli en festdag för kvinnor. Vi tar frihet och rättigheter för givna och då har vi ändå massor kvar att kämpa för bara i Sverige. Jag hukar och stönar. Nej till fest, ja till protest!!! Kom igen - hur kort får vårt kollektiva minne egentligen vara?
Recensioner: Gp, Dn

Pansarhjärta

Deckardags i bokcirkeln. Jag har hört många låntagare prisa Jo Nesbö, så det var väl bra att J. valde Pansarhjärta till veckans träff.

Eftersom jag inte har en massa deckare på min repertoar, har jag också svårt att avgöra var i deckarvärlden den kvalar in betygsmässigt men hos mig får den inget högt betyg och jag har faktiskt läst deckare som jag finner betydligt bättre. Språket är trist - ingen klang, korthuggna meningar. Intrigen är fiffig men blir för mycket. När upplösningen kommer då 200 sidor återstår fattar läsaren dessutom att nej - det var inte upplösningen, lurad..! Kärleksrelationerna är förutsättningsbara. På pluskontot finns att jag gillar miljön - Norge, men i övrigt, ack så konstruerad!!!

Ok - den fungerar som bladvändare och "mellanläsning", dvs som underhållning medan hjärnan smälter en bra bok och gör sig reda för nästa... ( i mitt fall Knausgårds Min kamp 2) Det får bli betyg 2-3 av 5. När jag skrivit detta läser jag vad SvD-s recenscent tycker... Jag är inte ensam:)