Det tog hela sommaren, eftersom jag bestämde mig för att jag behövde öva både min engelska förståelse och mitt uttal. Men nu har jag, med endast mig själv som åhörare, högläst Northanger Abbey, min första (ja, jag vet....) roman av Jane Austen.
Handlingen i stora drag: Catherine är en ung kvinna som under några veckor en sommar ska få följa med sina föräldrars vänner till en engelsk badort. Catherine älskar den gotiska litteraturen med romantik och mysterier. (Austen driver i boken med denna typ av litteratur, som tydligen var lika populär i slutet av 1700-, början av 1800-talet som Vita serien var när jag var liten och chic-lit är i dag.) Hon blir bästa väninna med en några år äldra förtjusande Isabella, som, visar det sig, Catherines bror Jamed är betuttad i. De två blir ett par, men förvecklingar inträffar så Isabella försvinner ut i periferin, hon visar sig vara ett falskt stycke! Catherine blir i stället förtrolig med Eleanor vars b r o r hon blir förälskad i. En hel del sidoförvecklingar finns förstås också. Catherine blir i vilket fall medbjuden hem till Eleanors klosterbyggnad Northanger Abbey. Där får hon fullt utlopp för sina romanfantasier - kan Eleanors far - General Tilney - ha mördat Eleanors mor? Och vad är det för märkliga brev som ligger dolda i lönnfacket i det stora , kusliga rum där Catherine ska sova?
Förvecklingar, pengar, titlar men kärleken segrar och Cathering går från omoget barn till...
I fortsättningen ska jag läsa Austen på svenska - min engelska är för risig för att jag ska få med mig hennes språkliga finesser.
